Skriva av sig-tråden

Finns alltid en uggla ifrån! Kram ♥

Jag önskar så att vi bodde någon annanstans. Nära naturen. Jag blir sjuk av all betong.



Jag vill gå ut.




Jag vill springa över ängarna mitt i natten och dansa.
Till jordens musik.

Du anar inte hur mycket jag håller med. Den här miljön får mig att känna mig isolerad.

Känner mig helt tom har inte sovit ordentligt på typ 5 dagar

Jag vill typ inte fira min födelsedag i morgon. Jag vill liksom bara vara ifred. Både mormor och morfar och kusinerna kommer och jag ångrar att jag sa ja till att bjuda in dem. Det är för sent att säga till dem att jag inte vill att de kommer. Jag förstår inte varför jag plötsligt fick denna ångesten för att det ska komma hit folk. Jag vill inte vara i centrum, om det ska vara folk här så vill inte jag vara den som alla tittar på, jag vill inte vara den som alla pratar med. Om folk ska komma hit vill jag kunna sitta vid sidan av och vara med lite grann bara. Jag önskar att jag kan det i morgon med. Min rädsla att plötsligt må dåligt inför andra håller på att förstöra mitt sociala liv. Jag vill inte, vill inte, vill inte...

...
Hur ska jag klara att gå till skolan igen när jag nästan skriker av ångest för att mormor och menar och mina kusiner kommer och firar mig i morgon? Jag mår inget vidare. Och jag vill inte att min dumma kusin ska fråga mig hela tiden "Mår du verkligen bra?". NEJ FÖR HELVETE JAG MÅR DÅLIGT MEN JAG VILL INTE ERKÄNNA DET FÖR NÅGON. Jag vill inte ens erkänna det för mig själv. Det är som att jag vägrar att gå med på att må dåligt. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men jag ska må bättre snart. Jag ska. Men nu mår jag inte bra och det finns inget som jag kan göra åt saken. Jag har så mycket stress och ångest i min hjärna nu.
Jag önskar att jag kunde åka till De Fridfullas förläggning och ett lugnande serum. Eller till De Tappras förläggning och vara fri och kunna leva som jag vill.

När man försöker fota sig själv och allt bara blir jättefult Varför är jag så ful för D: Kan inte ens fota mig själv....herregud...fet är jag också!
Jaggerupp D:

Jag tror absolut inte på att du är ful eller fet alla människor är vackra.

"i wanna live so bad i might just end up dead instead" - nån smart person

jag önskar verkligen att jag hade vänner. eller åtminstone en vän. jag menar, jag har "vänner" som jag kan sitta med på lunchen och prata med på rasterna, men jag önskar att det fanns nån som jag kunde prata med och göra saker med efter skolan. någon som jag skulle vilja göra det med. någon som jag stod ut med. någon som jag inte vill slå hårt i ansiktet varje gång jag träffar hen.

jag trodde det skulle bli bättre i gymnasiet. gud så fel man kan ha. det är bättre på sätt och vis. jag är lite mer självsäker och jag behöver inte gråta mig till sömns varje natt. men jag har inte lyckats skaffa några vänner och det blir svårare och svårare att umgås med gamla vänner. om vi nu var vänner på riktigt. vi har gått i samma klass sen fyran och jag kommer ihåg hur jag grät innan första skoldagen för att jag inte hade några kompisar där. men jag gick dit. men vem kunde jag hänga med? tjejerna som jag inte kände sen tidigare? bitchblickade mig från dag ett och vände ryggen till när jag kom. killarna i klassen? de var så taskiga och spelade bara fotboll. en tjej från min förra klass som jag kände lite grann? hon var i samma situation och vi umgicks men sen tryckte hon ner mig för att höja sig själv och bli kompis med de nya "coola" tjejerna. tillslut fick jag thirdwheela två bästisar som absolut inte visste hur man leker tre, men de var snälla och vi blev vänner. oftast kände jag mig osynlig så jag "bjöd in" klassens mobboffer men upptäckte hur jobbig hon var.
efter ett år flyttade en av bästisarna (den jag tyckte minst om tjohoo) till USA och jag fick en chans. det första halvåret efter att hon flyttat sa den andra bästisen ingenting och vägrade hitta på saker. "mobboffret" var sjukt elak mot henne hela tiden och berättade sjukt konstiga historier för oss och vi var bara typ 11-12 och de var helt opassande för barn. hon följde efter oss varje dag och vägrade ta en hint eller sluta vara taskig/berätta konstiga saker. i sjuan slutade hon följa efter oss efter att vi båda fått gå till kuratorn och alla lärare haft krismöte. det blev lite bättre då.
inget jättebra sätt att bygga en kompisrelation på. än idag är hon min bästa vän, även fast den andra bästisen kom tillbaka från USA i nian och rörde till det litegrann, men då var vi fler i gruppen så det blev inte katastrof för mig.

det jobbigaste med bästisen som blev min bästis är att hon inte lägger några värderingar i sina relationer. om någon kommer och säger "du är min bästa vän" till henne skulle hon gå med på det och säga samma sak tillbaks. dessutom har hon inte trott på "bästa vänner" eftersom hon inte tycker om att välja favoriter. jag har alltid sett upp till henne för det för jag tycker det är väldigt coolt att göra så. men det sket sig för mig. vi har känt varandra sen nollan. nu går vi i ettan på gymnasiet och hon har kallat mig sin bästa vän en gång även fast jag helt klart är hennes närmaste vän. allt detta har fått mig att tro att ingen skulle kunna/vilja vara vän med mig och att även min närmsta vän inte tycker om mig (eftersom hon inte kallade mig sin bästis, töntigt af i know). jag vågade aldrig säga till henna att hon var min bästa vän eftersom hon varit tydlig med att hon inte gillade att välja favoriter.

jag tror att allt detta har lett till att jag idag blir rädd när någon pratar med mig och drar mig undan från personer som skulle kunna vara "coola" samtidigt som jag söker tröst hos dom som sårar mig mest och som jag egentligen inte gillar. det är en ond spiral som är svår att ta sig ur och det är svårt att ignorera rösten inom mig som säger åt mig att igen gillar mig egentligen även fast det kanske verkar så och att jag inte kan få riktiga vänner. men nu har jag lovat mig själv att försöka skaffa minst en vän. en riktig vän. en som jag står ut med och som jag inte vill slå varje gång jag träffar hen. jag har bestämt mig för att ge det ett år till. sen orkar jag inte mer.

Ångeeeest. Får hoppas på att klara av den här dagen bara.

hahahah jag DÖR jag har sovit i en och en halv timme och ska överleva på det tills klockan fem WOHO PEPP
nEJ jag vill SOVA och FÖRSVINNA och ALDRIG gå tillbaka till skolan ugh