Chaemy
Elev
|
Ithrenniel, Epiphany, Queen Of Tea
Därför att ni alla är starka och fantastiska. Gott nytt år! ♥
1 jan, 2015 02:10
|
Ithrenniel
Elev
|
1 jan, 2015 02:15
|
|
Borttagen
|
Det verkar du också vara.
1 jan, 2015 09:58
|
|
Borttagen
|
År 2014 har jag åstadkommit absolut ingenting. Jag är på precis samma ruta som jag var för 365 dagar sedan och inget händer.
1 jan, 2015 12:41
|
|
Borttagen
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag orkar inte med den här skiten. Jag hatar alla jävla inlägg på instagram där det står något om den "bitchen" i klassen och alla vet att det är jag. Att vilja skolka från idrotten. Jag har ingen att prata med. Ingen. Jag öppnade mig för min bästis, men hon förstod inte. Hon har alltid setts som en rätt snäll pluggis. Hon och mina andra kompisar har knappt råkat ut för det. Blickar, ord som "jävla idiot", "jävla bög" osv osv. I allas ögon är jag bara "ett emo som bara är till för att skapa bråk", och det har dem självklart sagt också. Jag hatar alla jobbiga småbarn, alla jävla fjortisidioter i klassen, "populärkillarna". Jag har hela homofobiska, rasistiska skolan. Min kompisar frågar om allt är okej, och patetiska lilla jag säger ja. Allt är för fan inte okej. Jag är bara less, less less. På hela det homofobiska, rasistiska dömande land vi lever i.
Jag är bara jävligt less.
3 jan, 2015 00:13
|
|
Borttagen
|
Varför tvingar de mig att """umgås med familjen"""? De förstår ju att jag inte vill. De står för fan där nere och pratar om hur jobbig jag är och hur sur jag är och hur jag aldrig kan se glad ut.
Jag vill inte umgås med er. Jag vill inte bowla med er jag vill inte se filmer med er jag vill inte prata med er jag vill inte vill inte vill inte vill inte VARFÖR TVINGAR NI MIG TILL DET
Ni klagar över att jag är sur och ni VET att det är för att jag inte vill umgås med er men ÄNDÅ tvingar ni mig till det och jag FÖRSTÅR INTE
3 jan, 2015 17:19
|
Chaemy
Elev
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Ända sedan näst sista skoldagen förra året, då jag fick en rejäl ångestattack, så har mitt mående varit ostabilt. Jag mådde väldigt dåligt i några dagar efter ångestattacken men det blev bättre efter ett tag.
Nu har jag dock en rädsla som finns i mig i princip hela tiden. Förut så var det mest rädsla för att dö och för att må dåligt hela mitt liv, men nu är jag rädd för att kräkas. Framför allt på allmänna platser. Vad skulle hända då? Skulle alla bara stirra på mig? Det skulle bli så pinsamt. Jag vet inte varför jag går runt och bär på just en rädsla att spy. Visst, det är obehagligt men så jävla hemskt är det väl ändå inte. Jag hatar att göra bort mig, jag tror att det är därför jag är så rädd för att kräkas inför någon annan. Bara om jag ens råkar säga något ogenomtänkt eller ofrivilligt korkat till en nära vän som jag litar på och allt så står jag knappt ut med det och mår dåligt oftast i flera dagar efteråt. Den här fobin för att spy, mest för att spy inför andra, hindrar mig från väldigt mycket.
Och ibland så är det som att jag får korta ångestattacker, inte längre än några sekunder, nu med. Det är som att jag faller flera meter, det suger till i magen på mig, jag blir illamående och tror att jag kommer att kräkas och allt känns hopplöst. Sen går det över efter bara några sekunder. Men det är väldigt obehagligt.
Jag mår mycket bättre nu än vad jag gjorde för några veckor sedan men jag plågas ändå av dessa saker.
3 jan, 2015 19:36
|
Ithrenniel
Elev
|
Jag skulle så gärna velat känna Astrid Lindgren... Det känns som att vi i grunden är väldigt lika. Jag tror att hon hade varit en hufflepuff. Vi har mycket gemensamt i sättet att vara och tänka på. Det tror jag, det verkar så...
 
3 jan, 2015 21:26
|
|
Borttagen
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Börjat drömma om ett nytt liv, avundsjuk på liven i mina favoritserier. För själv verkar jag inte kunna göra något. Jag hatar små instängda ställen, men ändå så sitter jag här. Och skriver, skriver, skriver, skriver, vilket är rätt bra, men varje gång jag börjar vill jag bara skriva mer än vad jag egentligen orkar.
Jag vet inte vad jag gjort egentligen, jag vill komma ut igen, träffa fler människor igen, men det är som att jag fastnat här. I ett litet rum och det är som att dörren är ringad med kedjor.
Men jag hade det så bra idag, men det fuckade sedan upp sig med att jag som vanligt blev en aning arg. Hur ska jag göra för att inte bli arg, för att inte överreagera, för att inte må så himla dåligt någon skrattar åt mig.
Folk säger att jag överreagerar ofta, men.. jag hatar det här, för jag verkar göra mycket fel nu för tiden och jag trivs inte med att jag sitter här inne hela tiden, jävligt blek och typ ingen sol eller något sådant på mig, ingen energi syns heller.
Men jag vill bara sluta överreagera och bli arg, då slipper jag bara göra alla andra så himla sura på mig.
3 jan, 2015 23:59
|
Ithrenniel
Elev
|
Varför tas aldrig våldtäkter på allvar?!?!?!?!?
4 jan, 2015 00:44
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen