Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 1569 1570 1571 ... 2301 2302 2303
Användare Inlägg
Epiphany
Elev

Avatar

+1


Elma00
Jag lider med dig! Högtider ger oss en känsla av att det finns dagar som alltid förblir detsamma. Men
när tiderna förändras och människor försvinner
blir inte högtider som de har varit. För anhöriga blir de sorgens tid. Därför är det inte "konstigt" att de tar upp ämnet just en julafton även om det känns förfärligt. Massor med styrkekramar till dig!! ♥

Nattisa
Det är hjärtskärande att se någon bli ledsen.
Att försöka ge tröst när du blir ledsen, även om det kanske inte upplevs som någonting särskilt ser människor omkring dig att du förtjänar att ha det mycket bättre även om det är för ingenting, och därför kommer man att trösta dig. Det är du värd.
Jag lider också av depression, troligen kombinerat med PTSD (Posttraumatisk stressyndrom). Ibland
känner jag mig säker på mig själv, ibland känner jag mig så svag att jag inte vet om jag kan kliva upp ur sängen. Men är det något jag vet är det att
depression kan göra en människa tillfälligt annorlunda. Försök att separera depressionen och det som verkligen är du. Depressioner förändras människor sätt att vara, men inte för alltid. ♥
Att vara transperson är ingen lätt match. För att förstå mig på transpersoners utsatthet klev jag en gång in i den sitsen, klädde mig som en man och uppförde mig som en man. Omgivningen blev annorlunda, mindre tolerant. Därför kan jag säga att jag förstår delar av det. Jag vet inte vilket kön du definierar dig som men om du tänker på varför du definierar dig som det könet kanske det känns bättre. Att du funderar på vad det är du som kön X
inte har som kön Y har och hur du kan nå det mål som du önskar att du hade. ♥ Goda saker i världen är till för dig och mig. Försök se möjligheter istället för hinder och plocka åt dig dessa godsaker ♥

Mikaela120
Kanske känner han att pengar kan kompensera för en eventuell skam. Jag vet förstås ingenting om hur er relation ser ut och vad som har skapat den men
att ge pengar är inte en ursäkt lika mycket värd som att försöka förändras som människa och bli "vän" på djupet, om det är nödvändigt. Många har svårt för det. Jag skulle vara lite vaksam om en person man har en dålig relation till bara försöker bli "vänner" genom att ge pengar. Detta är bara spekulationer. Mitt råd om mina spekulationer stämmer är att försöka låta det mogna fram. Låta honom närma sig på annat sätt än bara genom att ge pengar om du vill ha en bra kontakt med honom.
Jag, personligen skulle inte ta emot pengar som en ursäkt. Sen ska du inte ha skuldkänslor. Du måste bara bära på en massa känslor som du inte behöver bära på egentligen. De fyller ingen funktion. Att göra så lite "misstag" som möjligt är ett mål för en människa, att inte göra några misstag alls är en utopi för änglar. Det misstag som jag tror att du gör är att känna skam. Som barn har du inte ansvaret för dina föräldrar och hur dem hanterar saker och ting. Det ansvaret har dina föräldrar. Du ska vara stolt i den du är och komma ihåg det jag sa. Att inte göra några misstag alls är en utopi för änglar. ♥

Millson Lovegood
Stopp i lagens namn! Du ställer väldigt höga krav på dig själv
som du inte mår bra av. Du finns inte för att "underhålla" folk.
Du är till för att göra det bästa av livet och inte ställa för höga krav på dig själv. Det viktigaste i din sits är att vara trygg i dig själv. Är du stolt över dig själv och inte låter dig formas för mycket av omgivningen för att du ska "passa in" kommer du att må mycket bättre i längden. Att ställa så höga krav på sig själv är ingen långsiktig lösning. ♥

SevLoveer
Det såg inte alls bra ut. Jag lider med dig för hur tungt det kan vara i skolan. Jag minns att 9:an var en stressig och tung tid för mig också. Skolan tar upp mycket av ens liv och kan vara mycket plågsam för en person som behöver hitta annat sysselsätta sig med som gör att man mår jag. Jag önskar att det händer någonting uppiggande i ditt liv som kunde få dig
att ta nya krafttag. Kom ihåg att det aldrig är för sent. Däremot kan det vara besvärligt att ta sig in på banan igen (och dyrt) om man väljer att göra det senare i livet.
Men det ska inte du behöva göra för jag vet att du kan ta nya krafttag och klara det här! Se pluggandet som en boxningsmatch. Du har ingenting att förlora. Kom igen!


KRAM! Epiphany




28 dec, 2014 01:44

Mikaela120
Elev

Avatar


Epiphany Tack för rådet, det var snällt av dig att ta och svara.

28 dec, 2014 02:23

Frivolt
Elev

Avatar


Spoiler:
Tryck här för att visa!Känslan när man inte kan få på sig byxor som satt löst i somras.....
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag måste verkligen gå ner i vikt Måste! Känner inte igen mig själv..det jobbiga är bara att jag inte har någon ork till det D:

28 dec, 2014 16:48

lumos1
Elev

Avatar


Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag vill bara äta och äta massor och samtidigt inte äta alls. Jag vet inte ens. Det är i skolan som jag får motivation till att äta mindre, pga att jag jämför mig med alla jämt och ständigt, så det är skönt att slippa det nu på lovet. Men samtidigt vill jag ju äta mindre, så jag vill ändå att det ska vara skola nu. För samtidigt som jag sitter och äter massor så planerar jag hur jag ska kunna skippa måltider, kommer på ursäkter och sånt som jag skulle kunna använda. Men sedan gör jag det väl inte.
Men jag ska inte äta mer ikväll. Och så lite som möjligt imorgon. Om jag bestämmer det nu kan jag göra det. Om jag kollar runt på internet på thinspo-grejer så kanske jag får samma motivation till att inte äta som jag får i skolan.
Men det kommer bli jobbigt på nyår och nästa vecka, när jag ska upp till min kompis som bor längre upp i Sverige. Jag längtarlängtarlängtar verkligen, men jag är rädd att om jag börjar äta mindre nu igen så kommer det blir jobbigt där och det vill jag verkligen inte. Fast det blir bättre om jag inte äter, det blir bättre om jag går ner i vikt. Blir lika smal som mina kompisar. Nej, smalare. När jag inte längre känner mig tjock och äcklig när jag jämför mig med andra, utan smal. Smal och bra.
Och jag ångrar så att jag berättade för mamma om hur jag mår, för nu kommer hon tänka på det. Kolla på mig när jag äter och fråga hur jag mår mer. Utan att egentligen bry sig, för jag märkte ju hur hon inte tog mig på allvar när jag berättade.
Den enda jag vill prata med just nu är min älskade kompis, men som jag tyvärr knappt pratar med. Vi pratar nästan inte alls, vi smsar nästan bara. Men det gör inte mig något egentligen, jag önskar bara att vi smsade oftare för hon är den enda som verkar förstå och som jag vill prata med, men jag vågar inte smsa henne. Jag är så på. Hon tycker säkert inte ens om mig så mycket ändå, tycker säkert mest att jag är jobbig. Men hon är så bra, och jag älskar henne så mycket.
Och jag önskar att jag kunde öppna upp mig mer för folk. Jag träffar en person (typ som en kurator) en gång varannan vecka men det hjälper knappt då jag har så svårt att öppna upp mig. Jag får det bara att låta som att jag mår mycket bättre än jag gör. Tänker hela tiden innan varje gång jag träffar hen att den här gången, då ska jag berätta mer. Våga berätta om mina jobbiga tankar kring mat och allt det där. Men det händer aldrig.
Uschusch, dumma tankar. Kan de inte bara lämna mig ifred för en gångs skull?

;;https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2F66.media.tumblr.com%2F2ba17011ef12d86b6a507c609d96290e%2Ftumblr_npupz0X9oP1u916uqo2_500.gif

28 dec, 2014 21:37

Obscuro
Elev

Avatar


Okej, jag behöver hjälp, eller typ snarare sagt råd. Det är nämligen så att jag har kompisar som förlitar sig väldigt mycket på mig och har berättat mycket för mig om hur de mår och så, och sagt att jag aldrig får berätta något för någon. Detta har uppenbarligen gjort att jag mår sådär senaste halvåret eller så, och nu har min kompis tagit tag i saken och sms:at min skolas kurator och sagt att hon bör ta ett snack med mig.
Jag är rädd. Så rädd. Tänk om kuratorn pratar med mina föräldrar som i sin tur pratar med mina vänners kompisar. Då vet mina vänner att jag har brutit mina löften och jag har förstört allt. Det är inte mig jag är rädd om, utan det är mina vänner.
Vad ska jag göra? Hjälp.

It does not do to dwell on dreams and forget to live.

28 dec, 2014 21:54

Chaemy
Elev

Avatar


Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag är så rädd för att dö. Jag är alltid rädd att jag ska råka ut för någon olycka som tar livet av mig. Som att bilen kraschar när jag sitter i den. Eller att jag får någon dödlig sjukdom. Tänk om jag aldrig hinner göra det som jag drömmer om? Tänk om jag bara dör? Jag vill inte det.
En annan sak som ger mig obehagliga känslor är min oexisterande lycka. Jag vill inte ens medge att jag inte är lycklig som jag var när jag var mycket yngre. Jag vill blunda för det. Alltid när jag gör saker som är kul så tänker jag "vart är lyckorusen?". De ska liksom finnas där. Varför gör de inte det, varför har jag inte den känslan? Att jag hela tiden söker den känslan gör att jag inte hittar den. Den bara gömmer sig längre bort.
När jag tänker på detta blir jag ledsen. Jag har nästan ingen inspiration till något och jag känner mig inte helt glad. Att jag försöker pressa mig själv till att vara glad hjälper ju inte direkt. För tänk om jag dör snart, då måste jag vara glad innan det är för sent.
FÖRSVINN DÅ JÄVLA TANKAR, DU SKA FAN INTE LEVA ETT KORT OCH TRÅKIGT LIV. FATTA.

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fcdn3.cdnme.se%2F4452636%2F8-3%2F2015-04-13-2056_552c11619606ee5f71929eee.jpg

28 dec, 2014 22:16

Epiphany
Elev

Avatar

+1


Fairy Tale
Jag tycker du har ett mycket vackert namn. Det viktigaste är vad DU tycker att ditt namn är/står för. Sedan blev jag upprörd när jag läste ditt inlägg. Mycket klokt skrivet av dig. Själv heter jag Serafine som betyder "dom som brinner".

jagvetinteriktigt
Jag ser att här är det någon som behöver jobba på att ta hand om sig själv och ge sig själv omsorg och uppmärksamhet i första hand. ♥ Annars kan du tappa bort dig själv. Kram.

lumos1
Visst kan livet kännas orättvist när man tittar på andra och man inte känner sig bra nog? Jag är säker på att de allra flesta kan känna igen sig i det, och jag har också varit med om det. I perioder kommer det tillbaka. Du ska veta att jag är orolig för dig. När man tar sig ur en sån svår sak känns det som en viktig del av livet slösades bort. Jag ser gärna att du får hjälp i tid. Jag vet inte hur länge det har pågått, men får du inte hjälp i tid blir det svårare. Du ska ta hand om dig själv och vara rädd om dig själv! Jag önskar dig all lycka. Jag måste också säga att när det gäller såna här svåra ämnen har jag få svar men många tankar. Tänker på dig med mycket kapacitet!

Chaemy
En slutsats man kan dra utifrån det du skriver är att
du tycker om ditt liv, att du faktiskt inte vill dö.
Jag vet förstås inte mycket om hur din situation ser ut och så, men glädjen tenderar att vara svårfångad om man har svårt för att glädjas av livets små saker, som tillsammans blir livets stora glädje.
Jag tror att du skulle må bra av mindfullness!
Med mindfullness lär man sig att njuta här och nu och att tycka om det lilla som det stora. Om du tänker här och nu kommer inte döden skrämma dig.
http://www.1177.se/Skane/Tema/Halsa/Stress/Mindfulness/

Kram.

Obscuro
Hej Obscuro. Först och främst - var inte rädd!
Jag förstår din situation på ett ungefär och ger dig rådet att känna efter vad du kan ge dig in i och inte. Det är viktigt att du ska känna dig trygg och bekväm i det du gör och det kan endast du svara på. När det gäller att "bryta" sådana löften som du pratar om i ditt inlägg kan det faktiskt rädda liv. Det finns många som tackar sina vänner för att de gjort det. Det finns till och med dem som har blivit arga på sina vänner för att det helt och hållet lyssnade på dem och höll allting hemligt. Kuratorn finns där för er och är för många en räddning som man kan vara tacksam för livet ut.
Jag hoppas detta har hjälpt dig!
Vi har inte skrivit till varandra förut, men jag finns här på mugglis i huvudsak för att göra skillnad och om du känner att du litar på mig får du uggla mig när du vill om du har något problem.
Sist med inte minst - Var inte rädd!

29 dec, 2014 00:50

Arivle
Elev

Avatar


Skrivet av Obscuro:
Okej, jag behöver hjälp, eller typ snarare sagt råd. Det är nämligen så att jag har kompisar som förlitar sig väldigt mycket på mig och har berättat mycket för mig om hur de mår och så, och sagt att jag aldrig får berätta något för någon. Detta har uppenbarligen gjort att jag mår sådär senaste halvåret eller så, och nu har min kompis tagit tag i saken och sms:at min skolas kurator och sagt att hon bör ta ett snack med mig.
Jag är rädd. Så rädd. Tänk om kuratorn pratar med mina föräldrar som i sin tur pratar med mina vänners kompisar. Då vet mina vänner att jag har brutit mina löften och jag har förstört allt. Det är inte mig jag är rädd om, utan det är mina vänner.
Vad ska jag göra? Hjälp.

Kuratorn kommer nog inte att berätta något för dina kompisar eller föreldrar om du inte vill att hen gör det. Du ska inte vara rädd för kuratorn hen vill bara hjälpa dig!

https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=https%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2FHDR31jsQUPqQo%2Fgiphy.gif

29 dec, 2014 10:23

Epiphany
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Okej, det här är säkert jättetöntigt att vara ledsen för men ja...
Jag har alltid velat åka på Leaky-con, ni vet det där HP-conventet i USA som är varje sommar! Jag har alltid varit så himla avundsjuk på alla som har fått åka dit och jag har tänkt att det där skulle jag verkligen också vilja göra! Det låter så coolt och roligt att vara där och det känns verkligen som att man har gått misste om någonting genom att inte åka dit! Jag har alltid vetat att det är alldeles för dyrt att åka till USA, så jag har låtit det vara. Att få uppleva Leaky-con har alltså bara varit något som jag har fantiserat om, någonting omöjligt att verkligen kunna få göra på riktigt.
Idag berättade dock min kompis att hon skulle dit nästa år. Det gav mig nytt hopp igen! Om hon kunde åka dit, varför skulle inte jag kunna göra det då?
Jag gick och berättade om det för mina föräldrar, men de verkar inte förstå hur jag känner. Alltså, den här kännslan går inte att förklara i ord. Det enda jag kan säga är att det är min högsta drömm att få åka dit! Min mamma säger att hon pluggar och att vi därför inte har råd. Jag har verkligen försökt förklara att jag vill dit hur mycket som helst, men min mamma säger bara att hon vill till Havaji men att det också är för dyrt. Men herre gud, det är ju för f*n inte samma sak på långa vägar!
Är ledsen nu hur som helst, även om det är urtöntigt. : (


Jag tycker inte alls det är "töntigt". Ens känslor och önskningar är så personliga att ingen kan sätta en stämpel på dem. Men jag hoppas du tar nya tag och mår bättre snart ♥

Sanna1324567
Jag önskar jag kunde hjälpa dig, men i det här fallet kan jag ingenting annat än att hålla med dig om att nya betygsskalan stinker. Det viktigaste är att du
klarar dig igenom högstadiet. Betygen är viktigare när du går på gymnasiet sen som du vet! Därför ber jag dig att slappna av och göra ditt bästa. Att tänka på hur besvärlig skalan är gör att man blir bara låst och stressad. Kram

Skrivet av Bullen1:
Jag gråter för allt möjligt. Känner mig som en himla överkänslig dåre. Mamma tror att jag gör det för att slippa familjen. Äsch.


Jag gråter också en hel del. Det är ett bra sätt att rensa ur systemet men man önskar att det inte fanns en anledningen till att man behöver göra det.
Ingen kan sätta stämplar på dina känslor eller tycka att det inte finns någon anledning till att låta tårarna falla för vi är inte mer än människor och det behöver vi. ♥

Skrivet av Borttagen:
Jag tror att jag nyss förlorade en vän...


Finns det något jag kan göra för dig?
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2Fmedia.giphy.com%2Fmedia%2Flp6AghzxFL9aU%2Fgiphy.gif


29 dec, 2014 12:37

Obscuro
Elev

Avatar


Epiphany
Tack så mycket för att du svarade, det betyder väldigt mycket. Jag vet bara inte vad jag har att förvänta mig eftersom jag aldrig har pratat med någon skolkurator om det, så uppenbarligen är det väldigt terrifying, men jag ska tänka på vad du sagt.

Arivle
Ok. Det skrämmer mig bara att någon i allmänhet får reda på det som jag faktiskt inte känner...

It does not do to dwell on dreams and forget to live.

29 dec, 2014 15:09

1 2 3 ... 1569 1570 1571 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.