The cold in our bodies [PRS]

Hon snurrade runt och kände sedan kyssen. Lätt och hon rodnade sedan svagt. Hugos röst fick henne att rycka till och hon såg på honom. Det var som hon hade glömt honom för någon minut och hon såg på Rion. Blicken bad om hjälp och hon såg mot matsalen.
"Jag är inte hungrig. Kan jag gå tillbaka upp?" Viskade hon och släppte taget om honom.

Rion lade märke till hennes oro och placerade armen om hennes rygg. "Såja. Djupa andetag.", sa han lugnande.
"Det är bara en middag. Ingen här äter mycket ändå. Du ska bara samtala vid bordet. Drick lite och luta dig tillbaka.
När jag tycker att det är tråkiga samtal vid bordet, brukar jag tystna och lyssna på dom andra.", sa han och fortsatte stegen efter gästerna.

Försiktigt såg hon på honom och kände hur hennes mage skrek. Hon var egentligen vrålhungrig och nickade.
"Okej..." Sa hon och började att gå mot matsalen. Hörde skrammlet, skrattet.
"Och om de frågar mig något? Jag har ingen lust...." Hon bet sig i läppen och såg det bordet som tydligen var bredare och längre än gårdagen.
"Ser det inte konstigt ut?"

Rion gick med henne till bordet där gästerna stod snällt vid sina stolar och väntade på tecken att sätta sig till bords. En av tjänarna mötte upp dem och gestikulerade att Alice skulle sitta på kortsidan av bordet. Rion nickade förståeligt och gick efter för att göra henne sällskap bredvid, på långsidan.
"Det är ett annat bord.", viskade han till henne och log igen. "Innan vi sätter oss ner till bords, vill jag passa på att presentera Alice igen." Hugo hade tagit till orda och visade med armen åt Alices håll. Han sträckte sig efter sitt glas. "Vi skålar för Alice. Allihop.. ta era glas.", sa han roat och svepte med blicken runt sällskapet för att se på när gästerna gjorde som de blev tillsagda. De höjde sina glas. "För Alice!", utropade Hugo, där gästerna ekade sina svar i en kör.
Hugo satte sig ner till bords och gästerna följde hans exempel. Rion var fram för att skjuta ut stolen åt Alice så att hon kunde sätta sig ner. "Sätt dig.", viskade Rion vänligt. Han ville hjälpa henne.

Hon hade greppat tag om Rions arm medan de gick längst bordet och rundade av vid kortsidan. Hennes ansikte blev blekt och hon skakade på huvudet.
"Nej." Viskade hon men hon hann inte mer utan stod nu vänd mot hela rummet. Såg ut över alla ansiktena och sjönk sedan ner på stolen.
Hon såg ner på tallriken som var tom och såg sedan mot Rion.
"lämna mig inte." Viskade hon och såg bädjande på honom.

"Jag är här.", sa han tryggt och slog sig ner på ena sidan om henne, vid långsidan av bordet.
Och för ett ögonblick så kändes det som en vanligt fest. När maten serverades började gästerna samtala emellan varandra. Några skrattade, som att de bara fortsatte där de slutade samtalen. Det skulle iallafall få bort uppmärksamheten från Alice ett ögonblick.
"Såja. Vad vill du ha?", frågade Rion och räckte över en bricka med mat för henne att ta ifrån.

Hon satt tyst och såg ner på tallriken. Gjorde sig så liten och tyst som möjligt men när Rion talade hoppade hon till.
"Åh tack." Sa hon och studerade brickan och pekade på något.
"Det där ser gott ut..." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Hag vet inte vad det där är och jag känner mig ganska orkeslös redan." Hon såg sorgsen ut.
"Jag kan inte berätta varför."

"Du sköter dig jättebra." Rion tog sig friheten att skyffla över några munsbitar av något som såg ut som något ihoprullat tunnbröd med fyllning, en liten köttbit, grönsaker och frukt. "Här, nu har du något att välja blad. Hertigen har sagt åt köket att göra det finaste för ikväll. Så nu har du bara godsaker på din tallrik. Men godsaker.. det är väl en vana för dig?" Rion tog själv av maten och hällde upp i sitt glas för att sedan smaka en klunk på vinet. "Det är bara mingel kvar sedan. Sedan kan du återvända till din kammare. Skönt va?" Han log då en aning lite bredare och letade Alices blick.

Hon log svagt och började att äta och såg på honom.
"Du tror jag inte har ätit kött tidigare?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
"Det är inte ofta jag gör det." Hon lyssnade på honom och började äta försiktigt och nickade.
"Ja bara mingel.. Sen ska jag sova." Visakde hon och hon lyfte huvudet.
"Det blir mer dans sen Alice." Cecilia såg på henne från sin plats och log.
"Och det finns fler som vill dansa med dig så.."

"Det sa jag ingenting om. Jag menade bara att det kommer att smaka gott." Rion och ryckte smått på axlarna och tog en tugga av sin egen mat på tallriken. Han tuggade och svalde. "En dans eller två har väl inte skadat?", försökte Rion och såg upp på Alice igen. "Du får se salongen visa sig på sin bästa sida. Jag är ärligt imponerad över hur fint det ser ut i salongen. Det måste ha tagit alla tjänare att göra i ordning det där." Han fnös ett skratt.
"Tyckte du om maten?"