wolfy & rollspelare prs

Jonathan förstod verkligen inte varför han om några år skulle få fnatt och vilja bli kung mer än någonting annat, eller varför hon ansåg sig stå i vägen för honom och hans chanser att uppfylla sina drömmar.
”Nu pratar du strunt, var kommer det här ens ifrån? Du får det att låta som om du vore ett hinder på vägen och du kan inte ha mer fel.”

Hon suckade lågt och nickade lite. Hon kramade hårt om honom och slöt ögonen.
"Okej, jag älskar dig." sade hon och kysste mjukt hans hals. Hon var ganska trött och ville inget annat än att sova med honom.

Tankspritt rynkade han på pannan, mycket missnöjd över att hon kände som hon gjorde. Det var inte acceptabelt men han visste inte vad han kunde göra för att ändra på saken och det gjorde honom irriterad. Han var stressad från tidigare så det var ingen bra kombination.
”Sov nu, prinsessan min,” mumlade han och slingrade armen kring hennes midja för att hålla henne nära sig.

"Du med älskling." sade hon och kysste mjukt hans kind innan hon la sig bekvämt i hans famn. Hon slöt ögonen och försökte somna.

Han lutade sitt huvud mot hennes och kramade om henne, hoppades på att han gav henne en trygg känsla. Snart började han tyst nynna på en sång i hopp om att det skulle få henne att få tag i sömnen lite fortare.

Leah kurade in sig i hans famn och somnade efter en kort stund. Hon var mer än redo att glömma allt som hänt det senaste dygnet och bara leva vidare med Jonathan, där allt var bra och de inte alls bråkade.

Han försökte slappna av och sova, men efter att ha slumrat till under några timmar och vaknat upp igen gav han upp. Han låg kvar i sängen en stund innan han försiktigt steg upp för att inte väcka henne, lämnade sedan rummet för att gå ner till hallen och ut genom dörren. Lite frisk luft behövde han - ville bli kvitt den olustiga känslan av att vara instängd.

Cleo vaknade upp en liten stund efter att han lämnat rummet då det blev kallare i hennes säng utan honom. Hon gnällde lite och vred på sig en stund innan hon öppnade ögonen och såg sig omkring.
"Jonathan?" viskade hon och drog täcket runt sig innan hon sömnigt reste sig upp och gick ner för trappan.

Då det åt rasslade till i några buskar kastade han en nyfiken blick ditåt, granskade sedan roat beskyddarna vid bilen som var redo att anfalla vilket monster som helst. Det visade sig vara en katt som förnärmat såg på dem i tur och ordning innan den försvann sin väg längs med gatan.
”Jag går en liten promenad,” förklarade han för beskyddarna innan han började gå.

Cleo rynkade på pannan då hon inte hittade honom. Hon kliade sig på armen och började automatiskt tänka på det värsta, att han lämnat henne. Hon satte sig uppgivet i vardagsrummet och rynkade lite på pannan. Det kunde väl inte vara sant ändå, han skulle ju inte lämna henne utan att förklara.