Rollspelare & Wolfy prs

Han gick till fönstret och ställde sig med ryggen mot henne. Han kunde inte annat än att klandra sig själv för att hon inte mådde bra. Han la handen över ansiktet då han började gråta, bara tanken att det var hans fel gjorde så att det blev för mycket.
"Jag är så ledsen, Leah... Snälla förlåt mig.." sade han hest.

Sorgset följde hon honom med blicken då han gick fram till fönstret, fick själv tårar i ögonen då hon insåg att han grät.
”Ssch, det är inte ditt fel,” hyssjade hon tyst. Hon gick fram för att lägga armarna om honom, lutade sin kind mot hans varma rygg.

"Klart det är mitt fel..." sade han lågt och torkade snabbt bort tårarna. Han smekte hennes armar och suckade lågt.

”Det är det inte.” Leah släppte taget om honom och backade några steg. Hon kände sig som en värdelös människa - inte minst för att Jason skyllde sig själv för hennes patetiska val. ”Du vet hur du alltid brukar säga att jag förtjänar bättre? Så är det inte. Du förtjänar någon bättre.”

Jason vände sig mot henne och rynkade på pannan. Han skakade på huvudet och drog henne intill sig.
”Hur mår du, Leah?” Frågade han bara och kysste hennes hjässa.

Hon skakade på huvudet och backade undan igen.
”Jag menar allvar!” utbrast hon, kände sig stressad över att han inte lyssnade. ”Du förtjänar någon som inte är en börda för dig, någon som inte jämt gör dig besviken, någon som är tillräckligt bra för dig. Inte någon som mig.” Hon backade ut från rummet och vände sig om för att smita tillbaka in till badrummet.

Jason rynkade på pannan ännu mer och skakade på huvudet. Han gick efter och tog tag i hennes hand. Han drog henne intill sig och slöt ögonen.
”Jag behöver dig i mitt liv, hjärtat.” Mumlade han och kysste hennes huvud.

Hon stannade motvilligt upp då han tog tag i hennes hand men vände sig inte om. Hon ville inte vara en besvikelse för honom, det kändes som om hon alltför ofta gav honom en orsak att bli besviken och hon kunde inte rå för att hon kände sig som en börda.

Jason höll bara om henne en stund och suckade lågt. Han drog fingrarna genom hennes hår några gånger innan han kysste hennes huvud.
"Jag älskar dig otroligt mycket, inget du tror kommer ändra det." sade han lågt och smekte hennes axlar.

Leah hade varken ork eller lust att säga emot. Det kändes som om hennes poäng gick in genom hans ena öra och ut genom det andra, vilket för henne kändes väldigt frustrerande. Men visst blev hon samtidigt glad över att han inte verkade dela samma åsikt som hon: hon ville inte förlora honom.