De utvalda

Eletha nickade och höll tillbaka tårarna, varför var hon så lätt till gråt hon grät aldrig förr? "Det var hemskt, att se dig så, du mindes inte mig." mumlade hon och kysste honom.

Ethan hade varken ork eller lust till att torka sina egna tårar som fortfarande rann. Han besvarade sedan kyssen. "Tack gode gud för den där mannen med hans elixir, även om det gjorde ont" mumlade han. Om han inte fått det vad skulle då ha hänt?

"Ja." sa Eletha och kramade om honom, för hårt men hon kom på sig i tid och släppte lite. "Jag hade så gott som förlorat dig." sa Eletha med kvävd röst.

Ethan kved svagt till men Eletha släppte honom sedan. "Och jag hade förlorat dig". Han böjde sig upp igen och kysste henne. Han lyckades sedan ta sig ur hennes famn och sjönk ner på sängen. "Jag orkar inte göra någonting nu...". Han torkade bort lite av svetten från pannan och blundade sedan.

"Jag hade aldrig lämnat dig." sa hon lågt och såg på honom där han låg. "Sov, du behöver det." sa hon mjukt och strök honom över kinden, hon var glad att han var där nu hos henne.

"Men jag hade glömt allt om dig" sa Ethan tyst. Vad för liv hade han haft då? Han nickade sedan sakta och tog hennes hand innan han somnade. Lugnt och tyst eftersom han var så utmattad.
Han mumlade bara hennes namn och tryckte lätt hennes hand.

"Jag fick påminna, och kanske skulle du älska mig igen. Även om jag aldrig skulle slutat gjort det." sa Eletha och höll hans hand och tillsist la hon sig vid honom och somnade även hon.

"Men det skulle ändå inte ha varit samma sak..." mumlade Ethan innan han somnade. Han sov länge och tungt. Han vaknade inte till fören solen redan stigit en bra bit. Han satte sig yrvaket upp.

"Nej det hade det inte." svarade hon lågt och när han äntligen vaknade satt hon fortfarande vid honom och såg ut genom fönstret, snöstormen hade avtagit. "God morgon." sa hon mjukt till honom.

"God morgon" log Ethan. Han ställde sig upp och gick fram till henne. Han kramade hårt om henne och kysste hennes kind. "Jag är så glad att jag minns" mumlade han mot hennes öra. Han rättade sedan på sig och släppte henne. "Jag antar att vi måste vidare".