Spoiler: Tryck här för att visa!Varför fortsätter min pappa försöka bli min vän? Jag hade uppenbarligen fått pengar (ganska mycket) av honom i julklapp. Liksom...tror han att det kommer lösa något? Det känns bara dåligt för då vet jag att han fortfarande tänker på mig varje julafton, och detta hände på min födelsedag också och jag känner mig dålig för att jag nästan aldrig skänker honom en tanke och fanfanfan. Egentligen tror jag inte att någon av oss mår bra av det här, men det som är gjort är gjort. Jag borde inte ha skuldkänslor. Det som hände hände och jag kan inte ändra det förflutna. Det är för sent nu. Lugna ner dig Mikaela. Fan vad jag hatar mitt namn. Och min kropp. Nu känner jag mig inte så bra, men det kommer gå över så fort jag tänker på något annat. Usch. Jag är så dålig på att uttrycka mig. UGH. Jag vill kunna välja min kropp och mina tankar. Men det går inte och jag stör mig på det så mycket. Önskar jag kunde skypa och spela med min vän, det skulle muntra upp mig fort. Men det går inte för det är julafton. Och jag har ingen annan vän som jag vill prata med. Hela grejen med den vännen jag precis nämnde är att vi nästan aldrig är seriösa utan skojar om allt möjligt och omöjligt. Det är också därför det finns en del jobbiga saker han inte vet om om mig... Nu ska jag nog planera min historia. UGH...
KAN VARA TRIGGANDE OCH OM DU KÄNNER MIG RÅDER JAG DIG FRÅN ATT INTE LÄSA FÖR JAG VILL INTE DET, MEN JAG KAN INTE HINDRA DIG
Spoiler: Tryck här för att visa!Okej, jag är jättedåligt på sånt här, men,
Jag har depression hela tiden. Jag har haft det sen jag var typ, sju, eller yngre. Ibland mår jag bättre och ibland mår jag sämre. Och just nu börjar jag må sämre. Men jag vet inte varför. Och jag har så lätt att gråta. Jag började gråta på Julen och blev arg så jag sprang till mitt rum. Och säger man "Låt mig vara!" Så händer absoluta motsatsen. Och man måste ALLTID berätta varför man är ledsen. Jag förstår inte varför. Min mamma vet att man kan känna sig ldsen helt plötsligt, och hon vet även att man borde lämna folk ifred när de gråter, i alla fall om de vill det. Och jagkänner sån ångest över alltig som händer.
Dessutom börjar jag bli som jag var förut, men lite annorlunda, vilket är: Tyst, Blyg, hatar folk, stänger in mig på rummet, och så vidare.
Dessutom så antingen hetsäter jag eller äter ingenting, och jag önskar jag kunde hålla mig till det sista(vilket förreseten ska bli mitt nyårslöfte). Jag vet vad som händer när man inte äter, jag bryr mig inte. Jag har intalat mig själv att det är värt det. Oavsett hur mycket folk säger åt mig.
Att vara transperson hjälper inte heller så mycket, då jag får jätteångest bara att tänka på att jag föddes fel!
Och jag kan inte längre hjälpa folk, eller stötta de när de är ledsna, för jag själv mår dåligt. Jag tycker det börjar bli jättesvårt att säga till någon att försöka se saker och ting positivt när jag inte kan det. Jag säger till alla att de är vackra, när jag själv inte tycker att jag är det.
Spoiler: Tryck här för att visa!
Allt stämmer,förrutom att det är mamma som dricker..
Spoiler: Tryck här för att visa!Hela julafton var K A O S för mig. Satt och tänkte på döden. Ville gråta. Ville krama min kusin. Ville dra tillbaka tiden. Min moster och morbror satt och pratade om olyckan som hände i somras. Den där jävla olyckan som förstörde allt. Tänker inte gå inte på vad som hände, men hon dog och min kusin skadade sina fötter brutalt. Jag ville inte höra, men kunde inte säga åt dem att inte prata om det. de måste få prata om det, det vet jag. Men på julafton? Grät mig till sömns. Hon var för fan bara 17 år.
Spoiler: Tryck här för att visa!Hela julafton var K A O S för mig. Satt och tänkte på döden. Ville gråta. Ville krama min kusin. Ville dra tillbaka tiden. Min moster och morbror satt och pratade om olyckan som hände i somras. Den där jävla olyckan som förstörde allt. Tänker inte gå inte på vad som hände, men hon dog och min kusin skadade sina fötter brutalt. Jag ville inte höra, men kunde inte säga åt dem att inte prata om det. de måste få prata om det, det vet jag. Men på julafton? Grät mig till sömns. Hon var för fan bara 17 år.
Spoiler: Tryck här för att visa!Hela julafton var K A O S för mig. Satt och tänkte på döden. Ville gråta. Ville krama min kusin. Ville dra tillbaka tiden. Min moster och morbror satt och pratade om olyckan som hände i somras. Den där jävla olyckan som förstörde allt. Tänker inte gå inte på vad som hände, men hon dog och min kusin skadade sina fötter brutalt. Jag ville inte höra, men kunde inte säga åt dem att inte prata om det. de måste få prata om det, det vet jag. Men på julafton? Grät mig till sömns. Hon var för fan bara 17 år.
Dagens kramar går till dig! Kram fina du! ♥
men åh tack så mycket fina du ♥ Behövde verkligen det där!
Okej men fan vad lack jag blir då.
Mitt namn är Li, och jag är stolt över att bära ett namn som har betydelsen smart, kraftfull och vacker. Men nu så ville jag veta lite mer om mitt namns bakgrund, och då så skte jag på google om mitt namn. Jag har ju alltid vetat att mitt namn är unisex, men när jag läser på lite mer så visar det sig att mitt namn bara betyder "vacker". För egentligen så är "kraftfull" och "smart" den maskulina versonen av namnet Li.
Jaha, så då är jag inte smart och kraftfull bara för att jag är kvinna? Jag stör mig på könstereotyper så himla mycket, och att vi ska uppfostra våra barn med att säga åt killar att dem är starka och stora, medan vi säger åt en tjej att hon är söt och fin!? Sedan ska ni fråga varför tjejer är så känsliga och har så dåligt självförtroende jämtemot killar, när ni samtidigt intalar era barn hur killar är stora, starka och modiga, samtidigt som tjejer är söta och gulliga? Vad patetiskt egentligen.
Jag är inte mindre värd p.g.a mitt kön, och ingen annan för den delen. Därför tänker jag aldrig sluta säga att mitt namn betyder smart och
kraftfull, bara för att det är den maskulina
versionen av mitt namn.
EDIT: har redan skrivit detta i en annan tråd, men jag tycker att ni som inte är så insatta i feminism, och inte läser i tråden "feminism" borde läsa detta med.