Life - Lupple & Medi PRS

"Det var väl inget. Jag har väl lärt mig." Han log och ställde sig i kö han med.
"Jag vill ha med." Han såg på Mi med en bedjande blick.

Mi såg på honom och log varmt. " Ta lite då. " Viskade hon varmt.

När alla barn hade fått choklad satte sig Ethan igen och såg på Mi med en varm blick.
"Jag är så glad."

Mistril log varmt mot honom. Att han var glad, gladde henne. Hon ville inte förstöra hans lycka men hon var oerhört orolig. Det var inte direkt en bra fiende som Olivia skaffat sig. En fiende som utan tvekan även skulle skada Ethan. För att skada henne. Hon smekte hans kind och tvingade fram ett leende. " Jag också. " Viskade hon ömt.

Han log och hoppade till när en mobil ringde och han såg sig omkring.

Mistril plockade blixtsnabbt upp telefonen och pressade den mot örat. " Mistril. " Svarade hon snabbt, kort.

"Det är Ori. Jag har skuldkännslor. Jag har ljugit för dig.." Sa han och suckade.
"Du kan bita Ethan om du vill. Han kommer inte bli sjuk igen. Eller det är om du överdricker igen. Men du kan dricka från honom."

Mistril såg förvirrat mot golvet. Detta var oerhört oväntat. Hon skiftade språk. Till ett gammalt språk. Som hon visste att Ori kunde. Men inte Ethan. " Varför har du ljugit om en sådan sak? Jag har precis förlorat en strid. Olivia kunde ha blivit kidnappad." Sa hon upprört.

"För att Ethan behövt detta. Du lika så. En paus men jag visste inte detta. Jag ber om ursäkt." Sa han och suckade.
"Ska jag ta mig ner och ta hand om Olivia?"

Hon såg mot väggen och morrade lågt. Varför hade inte änglarna blivit informerade? " Ja det tycker jag. Vi har väldigt många skakade. Av vargarna. Och Ori. Jag vill veta allt ni vet om min skapare. " Sa hon ärligt.