Skriva av sig-tråden

Mår jättedåligt just nu.

Vad dåligt om jag ska få känslor för en viss person nu. Jag vill inte bli intresserad av någon på det sättet. Påriktigt felaktiga känslor är inte välkomna. Jag har inte lust med det. Jag vill inte ha ett förhållande. Jag vill inte det, inte ens nästan, men ändå så känns det som att känslorna är påväg ändå. Schas, för fan!

Min kurator som försöker få mig till att ta medicin för min ångest. Nej säger jag bara. Ska jag må bättre vill jag göra det på riktigt och inte lura mig själv. Ingen förstår säkert mig men så är det.

Har börjat bli så rädd för att berätta för mina föräldrar att jag är genderfluid. Vill så gärna att de skall veta, att de skall veta att jag inte är "deras lilla tjej". Men det går inte. Känns som om mamma kommer säga att det bara är en fas eller liknande.

Säg då att om de säger att det är en fas att
även om det skulle vara en fas betyder inte det att det är mindre verkligt.

Fellrendión, det är inte så det funkar. Din ångest kommer inte att försvinna med medicinen. Det brukar kalls för lyckopiller, men något riktigt lyckopiller finns inte i verkligheten.
Medicinerna används för att återställa vissa nervsignaler som påverkas av depressionen,
men medicinen kommer inte lösa dina problem. Däremot kommer det eventuellt hjälpa till att återställa besvär som man inte kan reparera med tankekraft. Jag hade en klasskamrat som sa till mig" om du ska börja äta mediciner, kan du lika gärna dö." Det gjorde så ont inombords, att höra så mycket fördomar om medicinerna. Däremot måste medicineringen kombineras med någon typ av terapiform. Annars kommer inte problemen att lösas. Att ta mediciner är sällan roligt, men du håller fortfarande i rodret. Kram.

Clockwork Princess spoiler:

Alltså ibland orkar man bara inte. Ibland hamnar man i svåra perioder, speciellt under den mörka, hemska vintern. Försök hitta dig någonting meningsfullt som kan hjälpa dig att komma igång igen! Och jag vet att det är j*vligt svårt! Men försök! Sen måste du komma ihåg att man inte alltid lyckas, men man måste fortsätta tills man gör det!

Jag orkar visst. Jag är bara helt dum i huvet så jag kan bli jättearg, sur och se mig själv som en jävla idiotbitchtönt och vara det ett tag utan anledning. Vintern är underbar och jag älskar att det är mörkt ute. Det finns inget meningsfullt för jag är helt knäpp och misslyckas med allt jag gör. Varje gång som jag försöker med något så blir det vara fel.

Förlåt om jag låter aggressiv, det är inte menat att vara aggressiv mot dig men mitt beteende blir bara såhär när jag är sur och ogillar mig själv starkt. Uppskattar att du bryr dig