Skriva av sig-tråden

Usch Mitt enda råd är väl egentligen att inte låtsas om dem... Och sluta berätta för folk vad du får för betyg på olika saker...

Jag går tredje året på gymnasiet och tar därför studenten till sommaren. Snart är HT 2014 över och kvar är VT 2014. Har haft A på alla uppgifter hittills i årskurs 3 utom 2 (B). Känner mig så skoltrött att så fort jag sätter mig ner och öppnar upp Pages på Mac:en fungerar ingenting och det går inte att PRODUCERA ETT ORD. Jag orkar inte med att hålla föredrag, mitt skrivande känns torftigt och gymnasiearbetet har jag knappt kommit igång med.
Vet inte hur jag ska klara VT2015. Är rädd för att mina betyg kommer att droppa rejält. Men jag tycker verkligen om skolan. Ämnena är väldigt intressanta och jag vill verkligen studera vidare. Någon här som har varit rejält skoltrött och tagit er ur det? Hur gjorde ni?

(Betyg som kommer att droppa med skoltröttheten T_T)
(klasskamraterna som gör att jag inte kan koncentrera mig som också är skoltrötta)
(årstiden. Har redan hunnit slå mig gul och blå flera gånger. Har inte kunnat träna på längre = blir bara ännu tröttare).

Mitt första råd är att ta det riktigt ordentligt lugnt under jullovet!
Sen ska du tänka på att vara strukturerad och göra alla uppgifter i tid. Och att inte överarbeta dem. Gör en plan på det som ingår i uppgiften och gör det så enkelt som möjligt för dig.
Försök att fokusera mest på de ämnena som du gillar mest eller som är viktigast för dig. Försök att hitta något i varje uppgift du får som intresserar dig eller som är roligt.
Hitta nya sätt att plugga på! Eller sätt dig någon annan stans där du kanske får mer inspiration till att skriva!
Men mot skoltrötta så gäller avkoppling från skolan allra bäst. Så se till att njuta av lovet, försök att helt tänka bort skola och stress över allt som ska göras. Sedan, som jag sa, planera ordentligt och gör det så enkelt som möjligt för dig. När du inte jobbar med skolsaker, försök att helt tänka bort det. Det blir lätt så att skolan och allt som tynger en där tar över ens liv. Låt skolan ta sin tid, men när den är över är det andra saker som gäller. Och tänk framåt! Snart tar du studenten!

Är typ i chock.
Jag har tänkt att mina halvsyskon inte ens vet vem jag är, att de inte kommer ihåg mig alls.
Så skriver min pappa till mig att den ena har frågat efter mig och att hon vill träffa mig.
Vet inte om det känns värre eller bättre.

Jag har ett småsyskon som jag har varit tvungen
att lämna som inte vet var jag tagit vägen. Nu kommer hen ihåg mig men så småningom kommer hen kanske att glömma bort mig. Jag önskar att jag kommer att hamna i din sits en vacker dag! Men det kommer jag nog aldrig göra. Var glad
att hen vill ta kontakt med dig! Det skulle jag vara.

Det är ju det att jag är i stadiet där jag inte vet om jag faktiskt klarar av att ta ordentlig kontakt med min pappa igen. Men självklart är jag glad att hon vill träffa mig. Men det blir en slags press och alltså ja.. blir bara överväldigad.
Hoppas du kan ta kontakt någon gång. ♥

Aha. Okej, så det är pappan som är lite i vägen. Då förstår jag verkligen. Jag har lämnat mina föräldrar bakom mig, så jag vet hur det känns. Däremot är ju situationen och upplevelsen individuell och här kan jag nog inte komma med några goda råd när jag inte ens kan ge några goda råd åt mig själv.
Kan väl bara säga följ ditt hjärta och gör vad du tror är bäst för dig och syskonet.

Ska till kuratorn på fredag....vill inte

Det ska jag. Och hoppas du är okej, jag vet hur svårt det kan vara och hur ont det kan göra.