The cold in our bodies [PRS]

Hon såg lättad ut och gick till dörren. Såg Rion och tog försiktigt hans arm och kramade den.
"Om någon vill prata med mig? Vad ska jag göra?" Frågade hon lågt och såg upp. Hon kände något inom sig och kved lite av obehag.
"Låt oss bara gå ner.." Sa hon och nickade.

Rion gav henne ett litet leende. "Om någon pratar med dig.. då får du väl svara dem.", sa han vänligt. Han nickade sedan och ledde Alice nerför trapporna till entréplan.
Så fort de kommit till hallen hördes rösterna och musik som spelades.
"Åh, det är den första dansen som ska börja snart. Får jag lov?", sa Rion. "Hertigen vill nog presentera dig efter dansen. ", förklarade han och ledde henne mot salongen.

Hon såg på honom och nickade. Ja det var väl det hon kunde göra? Hon såg sig om när de kom ner. Blickarna var fast på henne och hon såg sedan upp.
"Första dansen? Vad är det du pratar om?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
"Jag vet vad dans är men första dansen?" Hon skakade på huvudet och såg sig sedan om.
"Ska alla dansa första dansen med?"

"Som det låter. Vi dansar först. Innan minglet. Vi kommer med festen." Han log roat åt Alices håll och stannade upp för att ta en titt på henne. Han ville se efter hur hon mådde. "Vill du dansa med mig?", frågade han vänligt igen.

Hon blev blossande om sina kinder och såg på hans hand och såg sedan upp.
"Jag har aldrig dansat med en annan." Viskade hon och kände hur hjärtat slog hårt.
"Måste jag verkligen?" Hon viskade och hon kunde höra ett skratt men såg inte vartifrån det kom.

"Följ mig bara, det kommer att gå bra.", försäkrade Rion och nickade Rion instämmande. "Vem vet, du kanske till och med kommer att ha trevligt?" Han nickade åt salongen. "Ska vi?"

Hon såg på honom och höll ett hårdare tag om hans hand och nickade.
"Säg bara vad jag ska göra. Jag vill inte göra narr av dig." Viskade hon och sänkte huvudet.

"Hon är ju bedårande." Cecilia såg mot Hugo.
"Och klänningen! Vilken vacker. Hur har du fått tag på den?"

"Jag tror du märker."
När de klivit in i salongen föll blickarna på dem. I samma stund verkade gästerna där sänka rösterna, eller helt tystna. De var överraskade att se Alice. Nog visste de att hedersgästen var hon. Men hade de sett en sådan skönhet tidigare?

"Jag beställde av sömmerskan så fort jag kände till Alice. Hon är något extra. Och det måste synas också. Visst?" Han log ett bländade nöjt leende låt Cecilias håll innan han stolt såg mot Alice och Rion.
Strax därpå började musiken att spelas och Rion ledde Alice i en pardans med alla gästernas blickar på sig. "Du är en naturbegåvning.", sa han charmigt åt henne.

"Det får vi hoppas. Jag får hoppas jag inte gör dig illa." Sa hon och började att dansa. Hon såg på honom och log svagt.
"Jag kan inte verätta allt jag kan. Åh det är min hemlighet." Viskade hon men kände av hur illamående hon var. Men vetskapen av att hon skulle hem fick det att bli bättre. Nog kände hon av månen.

"Klart det ska synas. Hon är ju vackrare än mig och det säger jag gladligen." Hon log mot honom och nickade.
"Och vad tror ni de pratar om? Nog har de ett samtal mellan sig." Sa Cecilia ömt.

"Det gör du inte." Rion höjde hennes arm för att snurra henne runt och tillbaka till hans famn. Hon log lustigt. "Som jag sa- naturbegåvning." Han log och strax därpå avslutades låten. De stannade. Rion kysste baksidan av hennes hand.

"Han smörar för henne. Jag har sett vilken blick han ger henne.", sa Hugo och skrattade kort.
När musiken tystnade gick Hugo mitt i rummet för att få allas uppmärksamhet. "Välkomna hit! Ikväll hedrar vi min gäst- Alice!" Applåder följde efter hans ord. "Vi ska fortsätta dansen senare. Men nu har vi alla väntat länge nog för middag. Välkomna till bords." Hugo visade med armen åt matsalens håll. Gästerna började att röra sig därifrån.