Life - Lupple & Medi PRS

Hon kom tillbaka med en ryggsäck och såg på honom och log.
"Lappen ska sitta på dörren." Hon tog lappen och hans hand och såg sedan på Mi och Ethan.
"Tack för hjälpen Mi"

Ethan skrattade.
"Men du är den jag älskar. Du kan inte sluta mig att älska dig." Han såg upp och gick fram och kramade om Olivia.
"Tack och var försiktig. Du får inte göra dig illa mer."

Gabriel reste sig upp och kramade hennes hand. "Älskling, ta bilen. Snälla. Jag behöver springa. "Viskade han och pussade hennes kind och gick mot dörren och ut i mörkret. Mi log och fick på sig sina skor och sin kappa, och baskern i snabb fart och stod någon sekund senare utanför dörren och väntade in Ethan.

"Jag ska det. Kommer när jag kommer. Vill inte köra som en dåre bara." Hon såg upp. Det hade blivit mörkt redan. Hon vinkade av dem och klev ut och låste dörren innan hon satte upp lapen. Snabbt satte hon sig i bilen och körde efter Mi och svängde sedan av mot vargarnas by.

Gabriel skiftade till varg och sedan sprang han. Han sprang både långt och fort och länge. Kanske hade bara några minuter gått, kanske hade en timme gått. Han visste inte. Utan satt sedan en stund tillbaka helt stilla i deras heliga glänta för att försöka få svar. För att försöka tvinga andarna att tala till honom om varför detta skedde men det var knäpptyst.

Hon kom fram efter tio minuter och stängde av bilen och öppnade dörren och klev ut. Hon såg oroat på dem och tog väskan för att sedan gå fram till Gabriel.
"Ska jag sätta mig i ditt hus?" hon såg sedan sig om.

Gabriel kastade en blick på henne och morrade tyst. Sammy rusade fram som människa och greppade tag om henne och drog bort henne en bit. "Han är lite tjurig. Han har förbjudit oss att skifta om inget hot kommer. Han vill vara ensam med sina tankar och känslor. Kom jag följer dig till huset. "Log Sammy.

Hon nickade och såg på Sammy och tog hans arm.
"Det är så mörkt så jag håller dig. Du kan alltid leda mig." Hon såg på honom.
"Så hur var det för dig igår?" Viskade hon tyst.

"Håll i mig du. "Log han och började att leda henne igenom byn. "Eh hemskt, jag avskyr fullmånen. Gabriel som skiftade som så ung, han har vant sig längre än oss andra. Jag är mycket yngre och jag gillar det inte. "Viskade han och suckade. "Men jag behöver be dig om ursäkt för att jag anföll. Förlåt. "Sa han mjukt och öppnade sedan dörren åt henne till Gabriels hem.

Hon nickade.
"Gabriel sa det. Att du var inte du igår. Du är förlåten. Jag ville bara lämna godis till de små för att jag hörde om deras hemliga klubb." Hon log sorgset och sällde sig vid dörren och log.
"Tack jag ska sätta igång att plugga."

"Det stämmer bra. "Log han, lite smärtsamt och nickade. "Deras hemliga klubb, åh hjärtanes. " Suckade han och nickade. "Gör så, han kommer nog någon gång under natten annars hittar du honom vid grottan på morgonen. "Viskade han tröstande.