Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag lade honom i sängen och jag vet att han var kvar när Kiliah var tillbaka." Han såg sårad ut.
"Jag ber om ursäkt!" Han såg mot horisonten.

John öppnade munnen för att skrika på honom. "Din usla..!", började han och tog tag i Toms skjorta för att skakade om honom. Men han kom på sig själv och släppte honom. "Förlåt.. jag..". Kapten suckade högt och skakade på huvudet. "Det är mycket för oss alla. Låt oss inte vända oss mot varandra. Vi måste hålla ihop."
John såg mot Cun sedan. "Cun, berätta mer om spöket. Vem är det?"

Tom såg bort, gjorde inget motstond.
"Självklart kapten." Han såg bort och gick sedan iväg. Tydligt var han sårad över det som hänt.
Cun såg på honom och ryckte på axlarna.
"Kunde ine se anden så skarpt. Det var mer som ett moln som pratade. Men det kommer ändras tror jag."

"Vad vill det? Ja, halsbandet.. men.. vad har halsbandet för värde för spöket?" John lät mer som att han tänkte högt, men kom på sig själv att det kanske var en värdig fråga och vände på sig för att se på Cun. "Vet du vad spöket går för namn? Kanske genom att identifiera hans namn kan en jaga bort honom?" Han lät en aning ivrig, som om han kommit på en bra idé. Faktum var ju bara att han önskade att det skulle vara över fort. Att inte ha någon aning om Sammis tillstånd var ledsamt samtidigt som det gjorde John arg.

"Vi ska inte jaga bort spöket för det kan bli värre och det vill vi verkligen inte." Cun såg på John och suckade.
"Halsandet är typ en del av spöket. Det vill bara ha det tillbaka."

"Cun om det är något mer du inte säger..!" Ilskan brusade upp igen. John drog sitt svärd och pekade med spetsen mot Cun. Lyckligtvis hann Ethan se det och rusade fram för att knuffa undan Johns svärd och ställa sig framför Cun som för att skydda honom. "Kapten, du vet inte vad du gör. Lugna dig.", sa Ethan och försökte låta artig trots att han gick emot sin kapten.
John spärrade upp ögonen och verkade vara påväg att göra ett utfall mot Ethan istället, men hejdade sig i sista sekund då han siktat med sitt blad över honom. "Ethan.. Cun.. Jag.." Han sänkte sitt svärd. "Jag förstår att du är upprörd. Det hjälper inte att slåss.", sa Ethan och höjde en hand lugnande mot honom. "..Och kolla, kapten, där är ön.". Ethan nickade åt land.

Cun såg på honom.
"Jag vet inte vem det är. Det finns miljontals andar, spöken och gudar. Jag fick aldrig någon direkt klar bild." Han såg på honom och drog sig undan.
"Vill du ha min hjälp eller inte John?"

"Cun..!", utbrast Ethan och gick nära honom för att se honom i ögonen. "Gå inte mot kaptenen. Dessutom klarade du dig fint, visst?" Ethan slog till Cun retsamt på hans axel, kanske en aning för hårt, eftersom han fortfarande inte gillade hur nära han var Kiliah.
Han såg sedan mot land och kapten. "Kapten? Order?"
Kapten John nickade till svar samtidigt som han såg mot land. Han fäste bältet på sig igen och kände efter pistolen. Han var redo för en fight. "Gör henne klar, Ethan. Vi ska i land nu."
"Ni hörde kapten! Sätt fart, styr henne i land!", ropade Ethan och genast blev det fart på de andra för att styra skeppet mot hamn.

"Jag skulle inte gå emot honom men jag skulle inte göra en strid heller." Cun såg mot Ethan och tog fram påsen.
"Det här är vi för att lämna men även rom samt andra saker för att be extra om förlåtelse. vi vill inte vara elaka mot en ande. Det kan sluta riktigt illa."

Skeppet lades i hamn och Ethan kastade en oroande blick mot sin kapten. Han gillade inte att kaptenen betedde sig dåraktigt. Det var trots allt Ethans son de skulle återhämta, Ethan önskade att kaptenen kunde bete sig mer rationellt istället för att låta känslorna ta över.
"Mannar..! Vi går i land.", sa John och kastade en blick mot Cun. Han skämdes en aning, men stoltheten var för stor för att erkänna det i stunden. John drog in luft i lungorna och nickade istället åt hans håll. Sedan kände han i bältet efter sina vapen och sträckte på sig. Kapten John var först av de att gå i land.
"Cun.." Ethan hade gått fram till honom igen. "Jag förstår vad du känner. Du kan väl hämta Kiliah? Så går vi andra till land? Jag är säker på att hon vill vara med när vi hämtar Sammi."