prs yehet & kkaebsong

Det värmer en aning av Zihaos ord, även om det är helt förståeligt. Joshua själv skulle inte lita på sig.
"Förhoppningsvis kommer det ändras." Säger han med ett litet leende. Jo, han vill bli hälsosam och göra andra nöjda, orka med dagarna istället för att behöva tvinga sig själv. "Om jag trycker i mig tillräckligt med chokladpudding kanske det blir bättre."

Jo, Joshua skulle nog bara må bra av att stoppa i sig några kilo chokladpudding. Zihao drog på munnen och sträckte sig efter de betydligt mindre händerna.
”Det kommer att bli bättre, speciellt eftersom du faktiskt vill ändra dig”, försäkrade han och log blekt. ”Vi kanske kan smita iväg en sväng till godisbaronen sen? Så kan vi köpa hur mycket sötsaker som helst och ta med tillbaka till slottet.” Enligt sjuttonåringen själv lät det som en väldigt bra idé. Det var helt enkelt aldrig fel att äta godis.

Ja, han vill ändra sig för Zihaos skull. Eller sin egna skull, för att inte skrämma bort den äldre eleven. Blicken glider ner till de sammankopplade händerna och kramar om dem, med en svagt litet leende över läpparna.
"Det låter fint fint." Erkänner Joshua, godis var det hur länge sedan han åt. "Du kommer behöva hålla lite extra koll på mig i såna fall, kommer få en enorm sockerkik med tanke på hur länge sedan det var."

Zihao kunde inte låta bli att skratta till.
”Om du blir tillräckligt odräglig sätter jag ett koppel på dig”, lovade han och flinade roat. Försiktigt lirkade han händerna från den andres och drog dem istället genom håret. Det kanske var dags att gå upp till sjukhusflygeln, få den där kontrollen gjord. ”Vad säger du om att dra upp till sjukhusflygeln? Så kanske vi kan ha bättre saker för oss under resten av dagen”, föreslog han och nickade lite för sig själv. Det var definitivt bättre att få det gjort förr snarare än senare.

"Koppel?" Upprepar Joshua förvirrat innan ett leende sprids över läpparna. När den äldre sedan frågar om de ska gå sjunker hjärtat, kanske det är bäst att gå det överstökat så att de kan ha roligare senare. "Okej, visst." Svarar sextonåringen efter en stunds tystnad med en nick, och ställer sig upp från sin plats vid bordet.

”Ja, du vet om du blir sådär jätte energisk”, förklarade Zihao och slängde också benen över bänken för att sedan ställa sig upp. ”Vi måste skicka den där ugglan sen också”, fortsatte han och rättade till skjortan som skrynklat ihop sig. Ännu en gång drog han en hand genom håret, fixade till luggen lite. Han kanske borde klippa den kortare så att den inte la sig i ögonen hela tiden. Å andra sidan tyckte han ganska mycket om sitt hår, förutom det faktum att han verkligen ville färga det. ”Så, ska vi dra då?”

Joshua skrattar till medan han snor till sig Zihaos hand och drar med honom ut ur stora salen.
"Jag kommer definitivt bli energisk." Erkänner sextonåringen medan benen rör sig mot sjukhusflygeln. Hjärtat skriker på honom att stanna, men hjärnan lyssnar inte ett dugg. Nej, han måste få det här gjort. "Vi kan skicka ugglan direkt efteråt."

Av någon anledning blev Zihao lätt exalterad över att han troligen skulle få se Joshua med någon slags överskottsenergi. Han hade aldrig sett den yngre speciellt uppjagad innan, så det kunde nog bli kul.
”Jag ser konstigt nog fram emot det”, sade sjuttonåringen och flätade ihop deras fingrar med ett snett leende på läpparna. ”Hur länge tror du det dröjer innan du slipper gå till henne varje vecka?” Frågade han sedan och skyndade lite på stegen, med blicken riktatd framåt.

Orden får Joshua att himla med ögonen, jo det är klart att Zihao ser fram emot det. Bara han inte dokumenterar det med kameran.
"Då ska du vara med när jag är hög." Med ett litet skratt stiger de in i sjukhusflygeln. "Tills jag kommer till en hälsosam vikt och övertygat dem antar jag."

Samma sekund som de två eleverna trädde in i sjukhusflygeln rös Zihao till. Usch, han skulle verkligen aldrig vänja sig vid den sterila, vita omgivningen. Ett plus var ju dock att han hade sin koffert nedanför en av sängarna som stod närmast fönstret.
”När du är hög? Vadå? Du menar när du rökt på eller?” Frågade sjuttonåringen och höjde ett ögonbryn. ”Är det okej om jag går och byter om? Eller vill du att jag ska vara med när hon..ehm, väger dig?”