Divergent (TildeW & Kaninis)

Skylar gick snabbt efter henne.
"Självisk?! Är du dum i huvudet eller? Jag gick efter dig för att få dig i säkerhet! Tycker du det är själviskt?!" Sade hon.

" Såg ju jag ut att behöva föras i säkerhet?" frågade Esme och kollade på Skylar.

"Vet du vad? Jag orkar inte bry mig längre! Jag har varit orolig över dig, jag har saknat dig och jag gick ut och letade efter dig för att jag inte ville att något skulle hända dig! Men du verkar ju alldeles för otacksam" sade Skylar och gick där ifrån.
Vad var det ens för mening med att leta efter henne?

Esme skyndade sig efter Skylar.
" Skylar förlåt" sa hon och stoppade henne. hon kollade lugnt på henne.
" Jag vet att jag har betet mig som ett svin och jag är verkligen ledsen för det snälla förlåt mig" sa hon.

"Vad spelar det för roll?" Sade Skylar. "Vi har ändå inte sett varandra på nästan över ett år, leta efter din familj om du vill"

" Skylar jag vill inte förlora dig som bästis" sa Esme och kollade på henne.
" Snälla förlåt mig för att jag har betet mig som ett svin snälla" sa hon.

Skylar suckade.
"Kan vi ta det här senare? Peter behöver min hjälp med att bära lådorna i alla fall" sade Skylar.

Esme sa inget utan lät henne gå.
" Du kan bara säga att du inte vill förlåta mig" sa hon och gick därifrån.

Hon skyndade sig fram till en alldeles svettig Peter.
"Hej" mumlade hon och började hjälpa till.

Esme sjönk ner i ladan och kollade ner på sina händer. Hon hörde inte hemma här alls, tänkte hon och suckade till.

" Hej" sa Peter.