PRS(Dragon Fantasy)

Ian sömmnigt på Meira. "Det är okej" gäspade han och kröp ihop i Nalels famn som det barn han var.

Meira bara nickade och lutade sig bakåt i fåtöljen. Sedan reste hon sig, "jag måste gå nu men Gandalf kommer sedan." sa hon och sa god natt oh lämnade dem.

Nalel såg upp, Ian hade somnat igen. "Okej, godnatt, snälka hälsa på oss imorgon innan anfallet om du hinner".

"Jag lovar." log Meira, självklart ville hon ta adjö av dem, vem visste om hon såg dagens ljus åter? Eller vem visste något? I krig var det inte säkert att man såg morgondagen.

Nalel log lite. "Godnatt". Hon la ner Ian och plockade bort brickan.

Meira gick in till sig, hon låste om sig och hällde upp vatten för ett bad hon skulle få svårt att sova.

Snart knackade det igen och Gandalf kom in. "Nalel, hur är det?". Nalel berättade hur det varit under dagen och att hon ville ut. Gandalf suckade djupt. "Vi får diskutera det här".

Meira tog sitt bad och snart la hon sig i sängen för att försöka sova, åtminstonde vila imorgon skulle det ske, skulle hon få se natten eller vara död?

Nalel och Gandalf diskuterade länge, tillslut kom de fram till att hon fick ha kniv på sig, och gå utanför sitt rum, men inte komma ut ur slottet.

Meira kunde inte sova, hon var spänd för morgondagen. Vilka skulle leva och vilka skulle dö? Vad skulle hända? Allt var ovisst.