Life - Lupple & Medi PRS

Hon log svagt och lutade sig mot honom och suckadde djupt.
"Får jag vila?"


Han började berätta allt han kunde. Sedan såg han bort.

" Klart du får. " Viskade han mjukt och la en arm om henne. Vänskapligt.

Mi såg på honom med sorgsen blick. Han verkade vara i inre konflikt. " Låt honom bli omhändertagen av läkekvinnorna. Jag vet vad jag behöver." Sa hon enkelt och försvann iväg.

Hon slöt ögonen och suckade.
"Kan du göra ofarliga fyrverkerier? Några som inte smäller högt utan bara popar lite och med vackra färger? Typ innomhusvänliga?"


Han föll ihop och satte handen mot såret och darrade.

Han skrattade lågt och såg på henne. " Vi får väl se. " Log han och sträckte ut handen och drog som ett mönster i luften och efter hans hand blev det färgglada och tysta fyrverkerier.

Läkekvinnan skyndade fram och flyttade bort mannen och började sedan vårda honom. Gabriel skiftade till varg igen. Det var inte en bruten perimeter.

Hon log trött och nickade.
"Då har du nu ett jobb. Se till att de små är lyckliga och inte gråter om jag inte kan trösta dem."


Han hade svimmat och hade ena handen fortfarande mot halsen.

Han såg på henne med mjuk blick. " Du kommer alltid kunna trösta dina barn." Viskade han ärligt.

Läkekvinnorna arbetade febrilt. Mi tog sig närmare vampyren. Var noga med att vinden inte blåste hennes lukt mot honom.

Hon nickade och somnade sedan. Höll en hand mot hans och hade ett leende på sina läppar.

Aldriz lät fyrverkerierna falla bort och satt stilla med henne sovande mot sig.

Mannen vaknade till och satte sig upp. Såg sig nu sig om och lade handen mot halsen. Va hade han gjort? Hans chef skulle mörda honom.

Mi hade fått vittring på vampyren och hoppade sedan på honom bakifrån.

" Du kommer bli frisk. " Sa kvinnan vänligt.