(PM)Albus Potter

Det har du rätt i.. xD Men det är nog fortfarande lite för likt..

nej det är jätte bra!

HÄR kommer nästa kap

41 - tankar
Albus sjönk ihop. Hade han hört rätt? Ja, det måste han ha gjort. Hur många kan det finnas på en skola som heter James Potter? Inte många alls.
Albus kände hur pulsen ökade. Han hade bara en tanke i huvudet. Det kändes som om det bara fanns en anledning till att James var borta, men det var bara vad Albus kände. Han hoppades att han hade fel. Han hoppades att James bara hade tagit sig en tur till Hogsmeade eller något liknande… Men så var det säkert inte. Den skräckinjagande tanken ploppade hela tiden upp i huvudet på Albus när han försökte komma på andra orsaker till varför James kunde vara försvunnen. Tanken var förfärlig. Om den var sann så visste inte Albus vad han skulle göra. Sco hade ju sagt att han aldrig ville göra det igen. Ellie vägrade nog också. Då fick han göra det själv. Ta sig förbi inferierna än en gång.
Bilden av James som låg plågad på golvet med ett djupt sår i armen dök upp i Albus huvud. Mannen med den svarta huvan stod bredvid honom. Han höll i en glasflaska som innehöll en blodröd vätska. På golvet en bit ifrån James låg en svart hög. Ur högen stack en vit hand med långa, smala fingrar ut…
Tanken på att James hade blivit fångad till Lypusen var hemsk. Albus skakade på huvudet medan han försökte resa sig upp. Det gick sådär. Ellie hjälpte honom upp.
”Albus, det är bäst vi går nu”, viskade hon, ”Lärarna kommer in igen alldeles strax.”
Albus följde med Ellie och Sco tillbaka till uppehållsrummet. Ingen sa någonting på hela vägen. Många tavlor var tomma, och Albus antog att de kanske hade blivit beordrade att leta efter James.
"Kanariekakor”, sa Sco och porträttet av den tjocka damen svängde upp.
Albus, Ellie och Sco slog sig ner i soffan framför brasan. Uppehållsrummet var helt tomt, och med tanke på det djupa mörkret utanför fönstret var klockan nog rätt så mycket.
Både Albus, Ellie och Sco verkade ha tappat talförmågan för tillfället, men efter några minuter öppnade Ellie munnen.
”De hittar honom säkert Albus…” sa hon.
Albus suckade.
”Har inte ni tänkt på samma sak som jag?” frågade han.
Ellie nickade långsamt.
”Lypusen”, mumlade hon.
”Men det är väl inte säkert att denne ’någon’ har kidnappat James för att återuppliva Voldemort?” sa Sco dystert. Det hördes på hans röst att han också hade gnagt på tanken.
”Säg något annat som kan ha hänt då”, muttrade Ellie.
Sco blev tyst.
”Exakt”, sa Ellie.
Albus funderade. Vad skulle de göra liksom? Han kunde ju inte bara sitta här medan hans bror var spårlöst försvunnen!
”Vi måste göra något”, sa han till Ellie och Sco.
”Som vadå?” frågade Sco, ”Försöka handskas med de där inferierna igen eller? Aldrig i livet.”
”Vi vet faktiskt hur man tar sig förbi dem. Vi behöver bara lite eld. Men om inte ni tänker följa med, så går jag själv”, sa Albus. Sedan började han envist gå mot porträtthålet.
”Vänta Albus”, sa Ellie ängsligt.
”Vad?” sa Albus.
”Jag följer med”, sa Ellie och reste sig upp.
Sco såg ut att tveka lite, men sedan gav han med sig. Han reste också sig upp och ställde sig bredvid Albus.
”Vänner är till för att hjälpa”, sa han.
Sedan började de gå.

Toppen! ♥

Woho! Äkta HP-anda!

Och vaaaarför kan inte trollkarlar och häxor ha mobiltelefoner? Haha, min första tanke.

Supermegasnyggttoppenbra! Längtar till nästa kap, kommer tyvärr inte kunna läsa på hela helgen

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

du skriver såååå bra! det finns inte ens ord för hur bra du skriver! inte ens Glabb kan beskriva det!

men ändå: GLABB! x100000000000000000

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

meeeeeeeeeeer!!!

Omg, jag tror jag älskar dig.. (a)


HAHAH, men aja.. mer!