Pirates! PRS Medi & Vidomina

Cun höll om Kiliah och log svagt.
"Ta ner henne till sovrummet och stoppa om henne. Hon är fortfarande svag från går och behöver vila." Han log igen och nickade.
Kiliah såg arg ut.
"Min son är borta och jag ska vila?"

"Cun, har du inte lärt dig att Kiliah har en egen vilja? Hon kommer att göra vad hon än vill.", sa Ethan och flinade mot Cun för att sedan se mot Kiliah. Visst, han saknade också sin son, men det var ett heligt band mellan mor och sitt barn. Något Ethan aldrig skulle kunna relatera till.
"Kiliah, kanske du skulle ta ut din ilska över något? Kasta kniv kanske?" Ethan hade sett de andra piraterna. När de varit rastlösa hade de plockat fram små knivar, vapen de samlat på sig från sina plundringar, och kastat de mot träet på skeppet. "..Men Cun har kanske en idé. Om du ska orka attackera, vem som än har honom, så måste du ha energi för det."

Cun häll upp händerna.
"Jag är bara han som hjälpte henne överleva." Han log oh såg Kiliah såg upp på Ethan.
"Sova." Viskade hon och tog hans hand.
"Cun har rätt. Jag borde sova, samla krafter för att orka." Hon log svagt.

Ethan såg förvånad ut. Över Kiliahs snabbt skiftande beteende. Ja, hon var en hetlevrad person, det visste han ju. "Som du vill, Kiliah. Jag stannar här med de andra. Det är bra om vi är flera och ser utsikten.", sa han och syftade på ön. Han ville vara säker på att han inte missade något.

Hon greppade tag i hans arm och skakade på huvudet.
"Kom med så jag inte ramlar och gör mig illa." Hon såg upp på honom med ett litet leende.
"Det skulle inte vara så smart att göra sig mer illa."

Ethan snubblade till när Kiliah tog tag i honom. Hon var så stark.
Han nickade då och vinkade till kapten att han skulle gå med Kiliah. "Bli inte för bekväma, det är inte långt kvar.", sa kapten John efter de. Ethan nickade till svar och vred på huvudet för att se efter Kiliah. "Nej, det skulle det inte.", sa han och följde med henne in i deras kammare. "Här, lägg dig i sängen." Han gick nära för att stötta henne och på så sätt kunna lägga henne ner på sängen för att vila. "Såja"

Hon gick vid hans sida och sjönk ner på sängen. När hon lagt sig ner slöt hon ögonen.
"Känns redan bättre...." Viskade hon och smekte hans hand.
"Jag älskar dig och jag vill bara ha tillbaka honom."

Ethan log lättat. Det var jobbigt att se Kiliah i sådan sorg. Men det kändes bättre nu när han såg henne vila, ta hand om sig. "Oroa dig inte, vi ska hämta tillbaka honom. Och vem det än är som tagit Sammi från oss ska få betala för det.", sa Ethan och rörde först vid hennes hand för att sedan stryka hennes panna. "Jag älskar dig."

"Jag älskar dig med." Hon slöt ögonen och kort efter hade hon somnat och hade sin skadade arm om magen och drog djupa andetag.
Tom såg på John.
"Kapten."

Ethan iakttog henne där hon låg och letade efter en filt att stoppa om henne med, försiktigt för att inte väcka henne eller göra illa hennes arm. "Oroa dig inte, Kiliah. Vi ska få vår son tillbaka.", viskade han och smög ut från rummet för att gå upp på däck igen.
John stod och tittade över vattnet efter land. Efter ön. De närmade sig sakta men säkert. När han hörde Toms röst vände han på sig långsamt och såg mot honom. "Tom. Vad är det?" John såg skeptiskt mot honom. Han kunde inte låta bli. Känslorna hade hunnit ikapp. Det var hjärtskärande att Sammi hade fråntagits från de.