PRS Lupple & Medi

Hon tog ett djupt andetag och tårar rullade ner för hennes kinder.
"Dorian Vinther du är nu ej välkommen till detta hus." Hon satte händerna för ansiktet och hon snyftade till. Hon rullade över på sidan och knep ihop ögonen.

"Ja men du dödade inte din mamma." Han såg på honom.
"Hon dog av sorg efter ha mist sin son." Lucifer började gå mot stan.
"Äta."

Dorian kände i hela kroppen hur huset inte längre var en zon han kunde gå till. Han morrade dovt.
"Hon har bannat mig. " Sa han och kände chock, rädsla, ilska men också hur förbryllad han blev. Detta kunde inte vara sant.
"Underbart, så Lathan dödade min mamma efter att ha dödat mig. " Sa han argt och började sedan springa. Mot stan.

Lathan såg på henne och svalde.
"Vill du vara ensam?" Sa han och smekte henne försiktigt över armen för att trösta.

"Det gjorde han inte." Han sprang vid hans sida.
"Hon kommer säkert förlåta dig om du slutar vara ett rövhål." Han flinade och såg på honom.
"Men jaja jag skulle vara på en sbabbvisit och den är över. Så snart ger jag mig väl av." Han flinade.

Willow såg upp på honom.
"Nej pappa jag vill att du är kvar." Hon tog hans hand.
"Lämna mig inte." Hon grät nu tyst och såg olyckligt på honom.

Dorian morrade argt och hoppade snart upp i ett träd för att kunna tänka mer klart.
Han la handen frustrerat över ansiktet och slöt ögonen.
" Det är inte förlåtligt det jag gjorde. " Sa han tyst men ärligt och satte sig på en av grenarna och började irriterat rycka bort andra grenar.
"Gör som du vill. Jag är den som borde dra." Sa han lågt och tittade ut över det han kunde se. Kanske borde han dra från Europa. Hänga i Asien ett tag.

Lathan lät henne ta handen och nickade.
"Okej jag stannar." Sa han och såg på henne.
"Så torka tårarna nu. Tänk inte på de olyckliga sakerna just nu. " Sa han och kramade hennes hand sakta.

"Du gör inte det. " Lucifer såg på honom och suckade.
"Sitt vid hennes fönster och försök vinna henne igen." Han såg på honom innan han sprang iväg-

Hon torkade trött tåranarna iväg och såg Tristan komma in med en bricka med frukost och log.
"Tristans godaste Choklad till prinsessan." han log och hjälpte henne att sätta sig upp.

Dorian stirrade trött efter honom. Självfallet skulle han inte dra. Han hoppade ned från trädet och sprang tillbaka till huset. Men höll sig utom synhåll i alla fall för Willow. Hoppade smidigt upp till taket och satt ovanför hennes rum. Han kunde inte ta sig in till henne men han kunde höra.

Lathan log mot henne när hon torkade tårarna och såg på Tristan med glad blick.
" Choklad hjälper alltid." Log han och hörde och kände av Dorian på taket men sa inget om det.

Hon nickade och började att äta och såg på Lathan och lade huvudet på sned.
"Lathan hade du en dotter innan du blev vampyr?" Hon satte ner koppen och såg sen ner.
"Jag ska inte blanda i mig i det."

Lathan såg på henne och log sorgset.
" Ja min lilla ängel. Hon hette Julia." Sa han, jag blev förvandlad när vår by blev attackerad. Hon dog i den attacken. Medan jag blev vampyr. " Sa han.
"Vi båda dog hon fick den bättre lotten. Hon blev inte låst i en kropp som lever på blod. " Sa han.
"Hur så? " Sa han.

Dorian satt tyst på taket, lyssnade. Lyssnade på Willows röst, hjärtslag och andetag. Hon levde. Hon mådde fysiskt bra. Det var alltid något.

"För hon säger hon saknar dig. Hon vill ha en kram men du ser henne inte. "Hon fick nya tårar i ansiktet och såg på honom.
"Hon är här. jag hör henne och jag ser henne."

Maria såg på sin son och suckade.
"Ångrar du dig?" Hon lade armarna i kors. Hon hörde Willows röst och bet sig. Sedan blev hon bitter.
"Lucifer ger dig dåligt intryck. Om du inte beter dig så är du inte välkommen på våra marker mer."

Lathan såg på Willow med chock i blicken.
Han såg på henne att det var verkligt i hennes värld i hennes ögon men det fanns ingen här i rummet.
"Torka tårarna kära Willow. Berätta att jag saknar henne också. Och om jag kunde så skulle jag krama henne. " Sa han.
"Och sjunga hennes godnattsång. Låt henne veta att pappa älskar henne och be henne sedan att gå. " Sa han i en låg ton . Hon verkade inte sinnesförvirrad inte alls. Men samtidigt var det inte möjligt.

Dorian hörde dem där nere och suckade irriterat.
"Hon har De dödas ögon. Det är hennes förmåga. Hon kan se alla våra offer." Morrade han och visste att Lathan skulle höra och hörde sedan Maria. Han kramade hårt tag om en platta på taket och skakade på huvudet.
"Lucifer är inte orsaken till detta. " Sa han i en kort ton. Ville inte behöva förklara deras relation- den var redan för komplicerad.
"Självklart ångrar jag mig. Men ni, hon kan banna mig från huset men du är ute och cyklar om du tror att jag tänker lämna detta taket." Sa han argt.