PRS(Dragon Fantasy)

"Orcherna kommer imorgon....Ian kan stanna här, men jag vill ut! Slåss!". Hon ville kämpa.

"Nej, Ian behöver sin mor i livet. Du går inte ut bland soldaterna, isåfall inne i slottet för att skydda barn och gamla." sa Meira bestämt.

"Men...". Nalel tänkte inte ge upp. "Jag kommer inte stupa! Jag har tränat hela byn! Jag klarar det!".

"Nalel det är mot orsher det är inte som att träna i byn. Jag vet att du är okej, men de är här för att döda. Tänk på Ian ska han förlora sin mor?" sa hon allvarligt.

Nalel stirrade trotsigt på Meira en stund innan hon sjönk ner på sängen med en uppgiven suck. "Jag behöver inte döda någon orch, jag vill bara ta hand om San".

Meira nickade förstående, "Om inte jag råkar skjuta honom med en pil först." säger hon men nickar åter, "Det går jag med på men inget utöver det och inte själv." sa Meira allvarligt.

Nalel suckade. "Visst, men jag vill ha en kniv, ifall orcherna kommer in". Hon strök Ian över håret och tog en brödbit från brickan.

Meira nickade, "Jag ska se vad jag kan göra, Gandalf kommer hit." sa hon och satte sig tungt ner i en fåtölj med en suck. Hon var slutkörd och hade samvetskval då det gällde Ian. Hon var ännu inte stark nog men ville inte erkänna det ens för sig själv.

Nalel åt i tystnad. Hon var ängslig inför anfallet, tänk om något gick snett? Ian vaknade snart och sömnigt satte han soh i hennes knä och åt.

Meira såg på Ian, oroligt. "Ian, förlåt det var inte meningen att överge dig. Jag blev bara arg." sa Meira ångerfullt och såg på pojken.