När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

(det är lugnt ^^ jag har känt likadant )

"jag vet inte och jag hoppas att han inte skadar allt för många" sa hans mor oroligt och Fai kramade om henne
"det är mitt fel" sa han lågt
"nej det är det inte, tro inte det" sa Jezebel och strök honom över håret
"vi förstår att ingen av er orkade, vi är glada att ni stod ut så länge" sa Cara och såg på dem båda
"Alexis är här med" sa Fai lågt och Jezebels blick mörknade
"vad har han sagt?" frågade han och Fai så på honom
"inget, så oroa dig inte" sa han lågt och såg på dem och kände sig lite sorgsen, han fick vara med dem han älskade men de var alla döda

(Har du haft det kul^^ eller har du det kul xD vet inte hur länge det där varar )

"Menade inte att det var någons fel, tänkte bara." sa Xenia lågt men avslutade inte meningen. Och såg på dem och log, hon önskade på sätt och vis att hennes föräldrar var här.

(jag är fortfarande här och jag har as kul )

Fai säg på Xenia och log svagt
"nej men vill ni se vart ni skall bo?" frågade Fai dem och log mot sina föräldrar som nickade och de började gå från ängen och mot huset där hans föräldrar skulle bo. Plötsligt stannade hans mor och stirrade på Severus som kom en bit bort innan hon sprang fram till honom och kramade om honom och Fai log, det måste ha varit extra svårt för henne när hon hade behövt stöd och Severus hade dött

( Härligt )

Xenia såg på dem och log och såg sen upp på tornet.
"Kommer snart" mumlade hon till Fai och gick in och uppför trapporna. Hon såg på vattnet och försökte förmå sig att se ner i det.

(ja )

Fai följde Xenia med blicken när hon försvann och förklarade för hennes föräldrar vad hon skulle göra
"jag hoppas de klarar sig. Men Laura är stark" sa Cara och de gick mot huset

Xenia tog ett djupt andetag och såg ner i vattnet och drog häftigt efter andan. Hennes mamma låg utsträckt på golvet och skrek. Xenia slet bort blicken och sjönk ner på golvet likblek och darrande. Voldemort skulle inte bara låta henne dö, varför kunde han inte bara döda henne? Det var inte mammas fel..

Fai gick in i huset med de andra efter sig
"varför Cara?" frågade Sev och hon såg på honom
"för at. Ha känt mig hela mitt liv kan du ibland vara bra oförstående. Jag klarade mig inte utan nån av er och när Fai försvann hade jag inget kvar att leva för och Jezebel vill följa med mig" sa hon och log mot honom
"här skall ni bo, jag och Xenia bor mitt i mot och Sev bor med Lily längre bort" förklarade Fai och Cara log stort
"så du fick Lily?" sa Cara leende och han nickade

Xenia kom sig ner för trappan och ut tillbaka i byn, hon måste hitta Fai, inte för att de kunde göra något men ändå.
"Fai" skrek hon förtvivlat när hon inte hittade dem. Hon föll ner på marken och börja krampaktigt snyfta. Bilden av hennes mor som torterades kunde hon inte få bort ur sitt synfällt,....och inte heller att det var hennes fel...

Fai hörde Xenia skrika och han sprang panikartat ut ur huset och började leta efter henne och såg på henne när han hittade henne på marken och han slog sig ner bredvid henne och tog Xenia i sin famn. han visste inte vad som hänt men han var orolig för henne
"Shhhy det är okej" sa han lågt, det var de enda han kunde säga. han såg upp på sin mor när hon kom gående med de andra efter sig och han visste inte vad han skulle göra

Xenia kröp in i Fais famn och försökte lugna ner sig så att hon åtmindstone kunde tala.
"Det är mamma" sa hon med hackande röst. "Han torterar henne" sa hon lågt och gömmde åter ansiktet mot Fais bröst. Tårarna hade slutat att rinna, nu kände hon bara en förtvivlan hon orkade inte göra någonting. Bilden av hennes mor kunnde hon inte komma undan, och de väckte även minnen från barndommen upp.