@ Intresseklubben antecknar

R.I.P
Philip Seymour Hoffman

Borde verkligen sova nu...

Jag med. Godnatt! ♥

God natt

Det där med att inte vara välkommen eller önskad på platsen som man kallat "hem" sedan man föddes... Att man får höra att man är en jävla idiot utan något liv och att föräldrarna vill slänga ut en på gatan pga att man är för gammal för att bo kvar "här hemma"... Att man inte får vara lycklig och känna sig glad de få gångerna som man faktiskt gör det, att de drar ned en i skiden när de märker de få gångerna som man faktiskt är glad - att de föredrar det när man sitter och är totalt nere i skiten och mer deprimerad än vad man borde ha rätt till att vara pga att allt bara går fel...

Det är i de stunderna som man bara känner "jag vill dö, jag vill inte vara kvar här, snälla, vem som helst, någon, hjälp mig här ifrån".

Och precis när allt känns som mörkast, så dyker personen som man bryr sig mer om än de flesta andra upp ifrån ingenstans och rakt ut i det blå yttrar orden "har inget inplanerat i helgen eftersom jag ändå inte får spela.. så om du känner för det så kan vi ju göra något".
Så man rymde till Stockholm denna helg... Lämnade endast orden "Hejdå, drar till Stockholm nu eftersom man ändå inte är välkommen här. Kommer nog inte hem ikväll."
Vilket kändes så jävla bra att man nu när man sitter i sin ensamhet i det så kallade "hemmet" som inte längre känns så "hemma" längtar tillbaka... Längtar tillbaka till huset som man befunnit sig i de senaste 14 timmarna kändes så mycket mer som "hemma" än vad denna plats gör... Saknar människorna som lever i det huset, och då speciellt den personen av dem som betyder mer för en än vad någon annan gör.
Dock vet man att det huset nog aldrig blir något annat än en plats att fly till någon gång då och då. Trots det är jag ändå glad, för att jag har någon att vända mig till när allt annat bara gör ont.

Dock gör det ändå så jävla mycket ondare just nu än vad det gjorde när man åkte igår, även om den nuvarande smärtan är behagligare och inte får ens yttre att svikta för smärtan. Ens kläder är fyllda av personens doft och man vill inte att den någonsin ska försvinna trots att man på samma gång önskar att den gjorde det fortfortfort. För det gör ont att sakna, det gör ont att tänka. Det namnet gör ont att minnas, fast på samma gång är det väldigt underbart ändå. Alla känslor som man tidigare inte känt och egentligen inte vet ifall man vill känna eftersom personer som man i vanliga fall brytt sig om så mycket som man gör just nu, aldrig har gjort det om en själv. Man har alltid blivit lämnad ensam kvar, dock vill man på samma gång inte vända om just nu... Att få finnas är bland det bästa som finns och om det är allt så är det bra nog. Man vill inte kräva mer, för man är helt enkelt för rädd att säga mer.

Men i ensamheten i rummet där låten som man tycker beskriver det man känner för dig spelas på låg volym kan man inte låta bli att erkänna för sig själv...
"Jag är nog fan förälskad, du är det bästa som har hänt mig."

Men tack

What the hell...?!

Hur kunde jag bli Haymitch i ett test?

Mitt resultat:

undrar vem dom ska ersätta plurash heavensbee (staning?) med i mockingjay nu när skkådisen dog.

(Mitt mest välstavade inlägg på mugglis. *STOLT*)

Är SÅ HÄÄÄR nära att boka resa till & vandrarhem i Trollhättan för att kunna gå på Cirkus Miramar-spelning. Jag bestämmer mig i morgon. Det skulle vara roligt, har inte sett dem live sedan sommaren 2009!

gillar att youtube har börjat aktivera subtitles funktionen.. åt mig?

Och att den ställt in det på japanska. det ger mig så mkt här i vardagen