Skriva av sig-tråden

Det vet du inte ännu=)

Näe, men när det endast varit små luckor i livet där det känts tryggt och lätt så känns det ganska hopplöst.

Igår på lektionen när vi gjorde ett grupparbete sa min kompis: "Åh, den här låten... Jag kommer typ börja gråta nu"
Hon lyssnade på "Själen av en vän" av Ken Ring. Hennes bästa vän dog för ungefär två veckor sedan.
Så nu bestämde jag mig för att lyssna på låten och läsa vad min kompis skrev till sin döda vän. Jag trodde inte att jag skulle kunna gråta såhär mycket till en låt. Ändå så kände jag inte tjejen som hade mist sitt liv.

Jag förstår verkligen, men det kan förändras! Jag har varit med om hur livet verkligen kan ta nya vändningar när du minst anar det så tappa inte hoppet! För den som vill kan livet bli väldigt annorlunda!

Jag har gått ner 34 kilo på sex månader. Och jag var inte ens överviktig. Jag ser ut och känner mig som ett vandrande skelett.

Det värsta är att folk runt mig verkar tro att jag gör det medvetet, vilket är helt absurt. Jag trivs inte med det här, men jag slutar inte rasa i vikt! Det är inte mitt fel, det är sjukdomen som spökar..

Måtte jag bli bättre snart.. Det börjar bli otäckt nu.

Känslan när man lixom gått upp i vikt så mycket så man väger mer än vad man nånsin gjort förut....Den känslan är inte så speciellt rolig..... Hatar min kropp..

Det låter inte bra! Hoppas du mår bättre snart så du kan äta normalt igen. Finns här om du vill skriva av dig. Kram! ♥

känns som om jag är på gränsen till att allt bara brister och jag börja böla som en idiot.
varför måste allting skit bara komma kraschande in i mitt liv helt plötsligt utan förvarning? kan inte hantera såhär mycket saker på en gång. nope. för mycket. vafan ska jag göra.

Jag är en desperat människa som alltid kräver närhet. Kommer aldrig få en sorts närhet jag kräver utan kommer för evigt att känna mig ensam. Med folk omkring mig så känner jag mig bara som ett dammkorn i ett rum fyllt med diamanter. Varför skulle någon någonsin vilja vara med mig? Nej usch.