The cold in our bodies [PRS]

"Det var långt. Släpade i marken." Sa hon och såg sorgsen ut.
"Det kommer ta lång tid att få det så långt igen." Viskade hon och skakade sedan på huvudet.
"Jag ser dem inte som tjänare. Där kanske det blev lite fel. Det är inte en sådan drottning ni tror jag är..." Viskade hon och Lottie hajade till.
"Vänta ett tag här. kan du visa hur långt hår du hade?"

Olivias ögon blev större om möjligt. Hon öppnade munnen för att säga något, men inget ljud kom ut. För sekunden tappade hon fattningen. "Men..", sa hon tillslut och blinkade några gånger. "Inte sån drottning.. Nä, jag anade det. Det är mer än vad ögat ser med dig, Alice.", sa hon vänligt och var tillbaka som sitt gamla jag igen. "Ja, hur långt var det?", instämde Olivia och såg från Lottie till Alice.

Alice reste sig och gick till ena väggen. Funderade innan hon tog fem stora steg och såg över axeln.
"Hit skulle jag tro? Om inte längre..." Sa hon lågt och Lottie såg på Olivia. Skulle de säga till Ivan? Vem var denna kvinna?
"Det är fint." sa hon bara och nämnde inte hur omöjligt det var.

"Otroligt. Men då måste du ha haft det uppsatt mycket?", fortsatte Olivia som sett på när Alice visade upp längden på håret. Hon följde henne med blicken tillbaka och gick efter för att fortsätta borsta hennes hår. "Lottie, jag tror hennes hår är borstat klart nu. Vill du göra hennes uppsättning?", frågade hon och kikade mot Lottie.

"Jag hade det mycket uppsatt." Sa hon och satte sig igen och såg mot alla saker. Det verkade som en hel drös med olika nålar, pärlor. Kände hur hjärtat slog hårt och kände Lotties hand på sin axel.
"Jag kan göra det. Vi lockar inte det. Det blir säkert för mycket. Vi fixar det här." Sa hon och såg mot Olivia.
"Kan du kanske hämta lite te eller något?"

"Javisst.", svarade Olivia på Lotties fråga och gick iväg för att hämta kannan med te. Hon försvann till köket i källarvåningen och kom en stund senare tillbaka med en bricka med te och några små kakor. "Köket hade bakat så många, så jag tog några åt dig.", sa Olivia vänligt och placerade brickan på bordet för att sedan sätta ner tekoppen på spegelbyrån framför Alice.
"Det ser jättefint ut. Du ser ut som en drottning, Alice.", sa hon och beundrade Alices skönhet.

Lottie hade gjort en helt underbar uppsättning, enkel men ändå såg den så mycket vackrare ut. pärlorna i hennes hår fick hennes redan vackra hår att gnistra. Hon log tacksamt mot Olivia.
"Jag är glad att du gillar det." Hon tog sin kopp och skrattade.
"Jag kan inte föräta mig på småkakor. Vad skulle... Vi glömmer vad jag tänkte säga. Jag har ingen lust att äta framför alla." Sa hon och satte koppen mot läpparna.
"Och hur ska det bli med sminket? Jag har för mig att vi inte fick 'spöka ut' henne." Lottie pekade på några burkar.

"Bara något simpelt och elegant räcker nog. Något i stil med hur madame Cecilia sminkar sig kanske?" Olivia tänkte att Cecilia var en vacker dam, men hon var äldre. Sådan stil kanske inte passade Alice. "Något som matchar med din klänning.", föreslog hon och beundrade den smickrande klänningen. Den passade Alice perfekt. Någon hade sytt den specifikt för Alice. Hon kunde inte låta bli att fundera på vem denne kunde vara.

"Jag tänkte bara lägga en lätt färg på hennes kinder, måla hennes läppar i samma färg och kanske något med hennes ögon. Kanske ingen färg där. Men jag tror det skulle räcka." Lottie såg på Alice och log svagt.
"Förlåt, vi ska inte prata över dig på det här sättet." Hon suckade och skakade på huvudet.
"Och parfymen har vi glömt, men den tar vi sist. Jag tänker mig jasmin."

"Låter som en strålande idé.", höll Olivia med och nickade gillande åt Lottie. Hon tittade på Alice och gav ifrån sig ett litet skratt. "Det var inte meningen att tala över dig.", försäkrade hon och log ursäktande. Det gick någon sekund tystnad. "Jag är glad att se att du är på bättre humör iallafall.", sa hon tillslut åt Alice.