PRS Lupple & Medi

Maria gick in till Willows rum igen och såg på Lathan och log mjukt.
"Hur mår ni?" Hon satte sig vid Lathan och tog hans hand.

"Det ska jag göra. Vill ni att jag gör frukost åt henne?" Sophie lade handen över halsen och nickade.
"Jag ska göra det. Jag kan be någon att köpa och skicka hit."

Lathan kramade hennes hand och nickade.
" Vi kämpar på. " Sa han lågt innan han tittade på Sophie.
" När hon vaknar så kan ni diskutera frukostmöjligheter. " Sa Lathan.

Alexander stod tyst i rummet och studerade.
"Jag måste bege mig hemåt. Hon är stabil." Sa han tyst.

Dorian stod i köket innan han flyttade sig till biblioteket där han stod och tittade ut i fönstret. Han visste att han gjort fel. Att han betedde sig illa men han visste också att han behövde Lucifer. Han drog irriterat med fingrarna över fönsterrutan.
"Du lovade."Viskade han i en arg ton.

"Ska ske sir." Sophie såg på honom och satte sig intill Willow och såg på Alexander.
"Om det händer något så ringer vi." Hon log och suckade.

Lucifer hade kommit tillbaka och stod nu utanför fönstret till köket.
"Lovade vadå?" Han tittade upp och log mjukt mot honom.
"Dorian vad är det?"

" Bra." Sa Alexander innan han begav sig iväg och hemåt.
Lathan satt kvar och lutade sig mot Maria.
"Vill du berätta eller ska jag?" Sa han mot henne i en låg ton.

Dorian vände snabbt blicken dit och flinade nöjt när han såg honom. Han var här och det gjorde honom överlycklig.
" Vi måste få dig inbjuden. " Sa han och öppnade fönstret och hoppade smidigt ut från det.
"Hon sover. Men hon var vaken en stund och pratade om att hon såg min mamma. " Sa han i en förvirrad blick.

"Du får göra det. Jag tog ceremonin." Hon tog hans hand, kysste den.
"Tänk om hon börjar hata honom?" Maria såg på Willow.
"Hon kommer aldrig vilja se honom då."

Lucifer suckade och skakade på huvudet.
"De dödas ögon. Då förstår jag varför hon var så sjuk." Han såg på honom.
"Hon kände av alla offer som ni dödat men nu ser hon dem." Han la armen om hans axlar och började gå.
"Kom."

Lathan nickade sakta.
"Jag gör det." Sa han tyst och suckade sedan.
" Det möjligt men han har bäddat för sig. " Sa Lathan lågt och såg sorgset mot Willow.

Dorian såg på honom i ren chock.
" De dödas ögon?" Sa han och skrattade till av chocken.
"Alla offer vi dödat? Det är riktigt illa." Sa han allvarligt och följde med honom bort.
"Kan man typ bota det? Jag menar kan de tala till henne?" Sa han tyst.
"För i så fall kommer hennes huvud aldrig vara tyst." Sa han och pillade irriterat med tröjan han hade på sig.

Hon log och kysste hans kind och såg Willow vakna till och lade ganden på sin hals där ett bandage satt och hon såg på Lathan.
"Hej." Hon suckade och försökte sätta sig upp.

"Nej det går inte." Han suckade och började att gå och såg över axeln.
"Vill du fortfarande vara med mig när du vet sanningen?" Han flinade och drog handen genom håret.

"Hej." Sa Lathan och gav henne ett väldigt litet leende.
"Försök inte att sätta dig. Du har förlorat en del blod inatt. " Sa han lågt och vände ned blicken.
"Jag är så ledsen att ingen annan var här med dig. Jag antar att det blev för frestande för Dorian. " Sa han tyst och såg på henne.

Dorian himlade irriterat med ögonen. Vilken fantastiskt gåva hon fått. Det fanns ingen som inte hade något offer. Alexander var kanske den enda som inte hade något.
"Sanning? Om min mor menar du?" Sa han och knuffade till honom.
" Jag har alltid vetat." Sa han och flinade lätt.

Hon lade sig ner igen och såg på honom.
"Så du menar Dorian?" Hon kände på sin hals och såg arg ut.
"Jag ska bannlysa honom från detta hus."

Lucifer skrattade och skakade på huvudet.
"Det tror jag inte du visste om. Du såg så chockad ut." Han log och tog hans arm. "Kom nu."

Lathan nickade sakta.
"Ja Dorian bet dig." Sa Lathan i en sansad och ärlig ton. Han tänkte inte lämna några detaljer från henne. Kanske den om att han lämnade henne att förblöda.
Lathan såg på henne och suckade tyst.
"Du har den makten Willow. Det är ditt hus." Sa han ärligt.

Dorian skrattade lågt.
"Åh jag visste. Jag vet vilka jag har dödat. Större delen av dem. Jag blev chockad över att hon kommer kunna se dem. Inte vilka hon kommer se." Sa han och suckade.
"Vart ska vi?" Sa han irriterat men fortsatte att gå med honom.