prs yehet & kkaebsong

Joshua himlar lätt med ögonen, det blir andra gången han stöter på den två år yngre eleven första mötet var verkligen inte optimalt. Dock vill sextonåringen fortfarande få Zihaos lillebror att gilla honom, hela hans familj. Hur han ska kunna lyckas med det vet han inte.
"Zihao, var snäll mot honom." Påpekar han när de slår sig ner. Nu i efterhand undrar han om Weimin alltid är uppe så tidigt, det skulle inte förvåna honom.

Zihao upprepade Joshuas ord med en grimas. Var snäll mot honom, jo tjena. Med ett illvilligt leende slog han sig ber bredvid den yngre brodern och slog boken ur händerna på honom.
”Hej, pottfisk”, sade han glatt och började lägga på ett lass med bacon på den tomma tallriken framför honom. Weimin, som såg allt annat än glad ut, plockade upp boken igen med en bister min.
”Kan det bli sämre än såhär?” Muttrade han samtidigt som de mörka ögonen fäste sig på Joshua. ”Förklara för mig vad du ser i den här..uh..varelsen”

Sextonåringen tar åt sig lite gröt i tystnad, observerar samtalen mellan de två bröderna. När Weimin sedan vänder blicken mot honom, vet Joshua inte vad han ska svara på det. Blicken vilar en stund på Zihao som trycker i sig av baconen innan han mäter den yngres ögon.
"Det finns mycket jag ser i honom." Svarar han lätt, även om den yngre kanske skämtat, så vet gryffindoreleven att Zihao inte uppskattar hur hans egna familj behandlar honom.

”Så med andra ord tycker du alltså att det där är attraktivt?” Frågade Weimin och vände åter ögonen mot boken han hade framför sig. Självklart skulle den yngre brodern klanka ner på Zihao det första han gjorde, det var inte något nytt precis. De hade aldrig kommit vidare bra överens och skulle aldrig göra det heller.
”Jag ser i alla fall bra mycket bättre ut än dig”, bet sjuttonåringen tillbaka innan han stoppade ytterligare en bit bacon i munnen. Stackars Joshua som måste stå ut med brödernas evinnerliga tjafsande så tidigt på morgonkvisten. Zihao kunde inte låta bli att känna sig lätt skyldig.

Med en lätt suck höjer Joshua på ögonbrynen och vänder blicken mot sin gröt. Att ifrågasätta deras beteende har han ingen rätt att göra, men ytterst löjligt är det minst sagt.
"Att han är attraktiv är en aspekt, absolut." Erkänner sextonåringen med en ryck på axlarna, han har en liten lust att slå ner bådas huvuden i bordet och bara lära dem en läxa. Men än en gång, han har ingen rätt att göra detta.

Sjuttonåringen lipade retsamt mot sin bror för att sedan skärpa till sig. Nej minsann, nu fick det vara slt på alla dumheter.
”Förlåt, det är tyvärr så vi kommunicerar”, mumlade Zihao ursäktande och lät blicken falla på tallriken med gröt som stod framför Joshua. ”Hur går det?” Ätandet hade aldrig varit ett problem för honom själv. Han hade alltid varit matglad, ända sedan han lärde sig att på egen hand stoppa saker i munnen. Till och med myror och maskar hade slunkit ner på den tiden, utan några som helst problem.

"Ingenting att be om ursäkt för direkt, bara ni inte dödar varandra har jag ingenting att säga." Försäkrar Joshua med ett svagt litet leende. Om de två bröderna vanligtvis kommunicerar på detta sätt och skämtar med varandra, finns det ju inget som helst problem med det. Dock vill han inte att Weimin ska säga något som får Zihao att må dåligt, eller tvärt om för den delen. Dock försvinner tankarna när den sjuttonåriga slytherineleven frågar om maten. Joshua brukar aldrig prata om det när det finns andra vid matbordet, definitivt inte när hans pojkväns lillebror sitter mittemot. Blicken faller ner mot skålen med gröt och för en liten sked mot munnen. "Det går fint.."

Utan att riktigt kunna bestämma sig för om det Joshua sa var sant eller ej, fortsatte Zihao att betrakta sextonåringen med en sned blick. Han proppade i sig de tre sista skivorna med bacon som fanns kvar på tallriken framför honom och tuggade sedan fundersamt.
”Du vet, pottfisken skiter totalt i vad vi pratar om. Allt han bryr sig om är bra betyg och att imponera på mamma och pappa”, förklarade han och knäppte lite med fingrarna framför Weimin, som förlorat sig själv i den tjocka läroboken. När han inte fick någon reaktion från brodern, vände han blicken mot Joshua igen och log blekt. ”Där ser du, helt jävla stendöd för resten av världen.”

Joshua låter blicken vila på sjuttonåringen innan han tvingar i sig ännu en liten sked gröt.
"Det går fint, jag menar det." Även om det går fint att få ner maten, vill magen bara få upp det igen. Dock har han ingen lust att göra det framför de två sltytherineleverna. "Han har en riktigt bra koncentration förmåga förstår jag."

”Japp, högsta betyg i alla ämnen”, sade Zihao och granskade sextonåringen, lätt misstänksamt. ”För stt vara helt ärlig ser det inte ut som att det går fint. Det kanske är bättre att ta typ en frukt eller något?” Föreslog han sedan och lutade sig över bordet, placerade händerna över en av Joshuas. Det såg lite ut som om den andre kände både obehag och smärta av att själva gröten, ungefär som han själv kände när han var tvungen att stoppa i sig någonting han absolut inte tyckte om - till exmepel stormhattselixiret.