wolfy & rollspelare prs

Han la sig ner bredvid henne och fäste blicken på hennes vackra ansikte, kände sig fortfarande väldigt dum och skuldmedveten. Han förtjänade henne inte, hon var alldeles för bra för honom.
”Får jag säga något? Jag vill inte att du avbryter förrän jag talat till punkt.”

Cleo såg på honom en stund och nickade lite. Det skulle bli svårt att inte avbryta honom ifall han sa något hon inte höll med om men hon tänkte iallafall försöka.
”Kör.” Log hon svagt och pillade lite med hans hår.

Jonathan låg tyst en lång stund och strök bara sina fingrar över hennes kind. Han älskade henne otroligt mycket.
”Enligt mig så kommer du alltid att förtjäna något bättre. Jag är rädd att jag kommer misslyckas med att göra dig glad och lycklig, att vara en person som är värd dig.” Han gjorde en kort paus och förde sitt finger mot hennes läppar som en gest att hon inte skulle säga något än.

Cleo rynkade lite på pannan och tittade upp på honom med stora ögon. Hon skakade på huvudet och satte sig upp. Hon tog sin mobil och började istället skriva då hon inte fick säga emot honom men tröttnade snabbt och slängde ifrån sin mobil.
”Nu lyssnar du.” Sade hon och la armarna i kors över brösten.

”App, app.” Jonathan viftade lite med fingret i luften, han hade ju inte pratat till punkt än. Han hade dock fått sagt sin poäng så han antog att han kunde ge över ordet till henne och se vad för svar hon skulle komma med. Han förväntade sig att hon skulle protestera trots att han samtidigt hoppades på att hon skulle hålla med honom, för det skulle i sin tur betyda att hon sett det hela från hans synvinkel och vad han uppfattade var det bästa för henne.

"Förhållanden är inte alltid en dans på rosor, jag kommer bli sur och ledsen och arg ofta och det kommer du också bli. Vi får bita ihop och ta oss genom det här. Okej?" suckade hon och la armarna i kors över brösten. Hon började bli riktigt irriterad, hatade att han kände som han gjorde.

”Det är inte meningen att ett förhållande bara ska bestå av bråk heller,” påpekade han trots att hon nog ansåg det vara lika självklart som han. För honom var saken glasklar: till stor del berodde alla smågräl på honom, han var ändå den som lätt lät hans humör ta kontrollen och hade svårt att behärska sig. ”Kom här.” Han sträckte ut armarna mot henne.

"Vi bråkar inte ens hela tiden, du överdriver så mycket." fnös hon och kollade på honom med stora ögon. Hon skakade lite på huvudet när han sträckte ut armarna och lutade sig bakåt, mest för att jävlas med honom. "Tänker du lämna mig?" frågade hon sedan tyst.

”Jag överdriver inte.” Det gjorde han kanske men hans poäng gick väl fram och det var det han varit ute efter. Jonathan himlade med ögonen när hon lutade sig bakåt, flyttade sig lite närmare kanten för att med armarna nå fram till henne och fångade sedan upp henne i sin famn. ”Nej.” Han skulle inte gå någonstans om hon inte bad honom det. Och knappast ens då. Han skulle alltid på ett eller annat sätt hitta en väg in till hennes liv.

Cleo blängde lite på honom och log stort då han kom närmre. Hon fnittrade till och la armarna om hans nacke med ett glatt leende på läpparna.
”Bra.” Sade hon och kysste honom mjukt.