PRS(Dragon Fantasy)

Nalel suckade tyst då Ian klev upp och torkade sig. Hon önskade Meira kom tillbaka, tog honom med sig, nu verkade han sakna henne..."När kommer Meira?" undrade Ian och satte sig i hennes knä igen. "Meira har saker att göra..." mumlade Nalel.

Dagen var slut och hon hade tränat sina mannar något hon egentligen inte borde då hon inte återhämtat sig ännu men gjorde ändå. Hon ångrade sig mot Ian men inte mot Nalel som anklagat henne.
Sedan gick hon och hämtade mat och knackade på deras rum.

Nalel hade lekt med Ian, fått honom på andra tankar och gjort honom glad. Nu när det knackade på dörren så sov han lugnt i sängen.
Nalel tog sig fram till dörren och öppnade den. "Meira" sa hon bara, en aning tveksamt.

"Hej, tänkte om ni var hungriga." sa Meira en aningen stelt men försökte i alla fall.

Nalel nickade sakta. "Ja...Ian sover, men jag tror nog han vill ha mat när han vaknar". Hon flyttade lite på sig ifall Meira ville komma in. Det kändes så konstigt...Meria hade aldrig varit arg på henne, inte såhär i alla fall. Det kändes inte direkt bra. "Meira..." sa hon sedan med lite grumlig röst. "Förlåt mig för förut...Jag menade inte att bli arg på dig...Jag vill bara släppas fri...".

Meira klev in och la brickan på bordet. "Jag förstår, ledsen att jag blev arg med. Men det är inte mitt fel inte jag som bestämmer." sa hon ursäktande och log svagt mot henne.

"Jag vet det...men". Nalel avslutade inte den meningen. Hon ville inte bråka igen. Meira kunde väl åtminstone försöka prata med Gandalf eller någon?
Hon satte sig på sängen och strök Ian över håret. "Han var ledsen att du gick".

"Jag vet, jag är ledsen för det." sa Meira men tänkte säga det till honom då han vaknade. "Gandalf tror jag ska besöka dig, men du får prata och övertyga själv." sa Meira det kunde inte hon göra.

Nalel suckade. "Ingen lyssnar på mig, Gandalf om någon borde veta från början att jag är bra nu..". Och orcherna kom bara nästa dag, de hade inte råd att hålla en inlåst...Slösa vakter på det.

Meira nickar, "Det är Gandalf som får avgöra." sa hon bara tyst hon förstod Nalels frustation att vara instängd och så.