När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

(natti natti söta du ♥ )

Fai klev på tåget och kände hur det började rulla och stannade snart på stationen igen och han såg på sina föräldrar och han visste inte vad han skulle säga, han ville inte se dem här inte i himelen.
"Det är okej Fai" sa Cara och han slängde sig i deras famn
"Varför?" frågade han lågt
"Jag levde bara vidare för din skull och ja när du dog kunde jag ändå inte stanna på jorden och Jezebel vägrade överge mig" sa hans mor lågt och han såg på dem men kunde inte säga något annat än
"förlåt"
"Det är itne ditt fel, vi förstår dig" sa Jezebel och strök honom över håret och de satte sig på tåget och åkte tillbaka mot himlen

Xenia la sig ner, mitt på ängen och såg upp i den vidsträckta himelen där fåglarna flög omkring.
Hon visste inte om hon hade gjort rätt eller inte. Rätt mot sig själv, hade hon gjort men rätt mot sina föräldrar?
Sen var det alla här, hennes riktiga pappa som inte kändes som en pappa, för hennes pappa var Neville.
Hon kände sig förvirrad.

Fai såg på sina föräldrar när de steg ut ur tåget och människorna stirrade på dem. men hans mor gav dem en varnande blick och ingen sa något.
"Vi letar upp Xenia" sa han och de började gå

Hon vände sig om och såg på en skalbagge som kröp längst ett grästrå.
Undra hur den dog? Undra om det fanns dinosatier och mamutar med? tänkte Xenia intresserat och studerade skalbaggen.

Fai hittade Xenia på en äng och de gick fram till henne
"hej älsklign" sa han och kysste henne "titta vilka jag hittade" sa han skämtsamt även om han inte var så glad över det

"Fai" sa Xenia leende och besvarade kyssen. Hon ställde sig upp och såg dem.
"Så, eh trevligt" sa Xenia hon visste inte vad hon tyckte om det. Hade de bara tatt livet, för att Fai försvann? Då skulle hon hindrat honom från att göra det, hon ville inte att även de skulle dö.

Fai log lite och såg på sina föräldrar
"Ingen av er tycker det är okej, det synns på er" sa Cara och gav dem en allvarlig blick och Fai sa inget

"Nej, klart det inte är okej, det var väll inte meningen med att dra efter flera." sa Xenia lugnt och undrade hur hennes föräldrar skulle göra. Men de hade såpass många vänner och släktingar att hon inte trodde att de skulle göra det. Hon kunde däremot undra hur Voldemort skulle reagera, hur många dödsfall skulle det bli? Och skulle hennes föräldrar vara någon bland offren?

Fai såg på sina föräldrar.
"Jag ville inte att ni skulle dö" sa Fai
"Men oroa dig inte. Fai du är vår ängel och jag talade om för dig att utan dig hade ingen av oss levt så länge" sa Cara och strök Fai över kinden.
"Morfar?" frågade Fai
"Jag vet inte hur han tar det, men han klarar sig väl" sa Cara bara ointressant

(Sorry att jag inte svarat...har inte känt mig på humör för att rolla bara.....:/ men nu är jag tillbaka xD )

"Han kanske klarar sig, frågan är bara hur många som dör innan han själv ger upp att leva." sa Xenia oroligt hennes föräldrar och särskilt då hennes mamma då skulle säkert stryka med, hon påminnde honom alltförmycket om Cara.