Sjunde året på Hogwarts

Jag skrattade lite
"oroa dig inte vi ska inte läsa dina tankar Laura eller hur Sev?" sa jag och såg på honom
"som du vill min herskarinna" sa han och hag boxade till honom på armen
"sluta kalla mig det" sa jag surt
"det får dig alltid att le" sa han och jag såg på de andra
"hade jag haft tid hade vi lärt er det, pappa är nämligen riktigt bra på det. Men vi har tyvärr inte tid" sa jag sorgset
"nej men jan ni vara försiktiga på lovet?" sa Severus
"vi kan försöka. Men vi lovar att inte försöka dö, eller hur?"

Jag skrattade åt Cara, men slutade genast med det för det gjorde ont.
- Jag vet att jag använde härskarinna titeln när vi bråkade, bara för att jag visst att hon hatade det, sa jag och log.
- Jag vet att det är ont om tid, vilket är synd. Men jag är glad att ni låter mina tankar vara ifred, de trivs bäst med det, sa jag med ett leende.
Jag såg på Snape.
- Ne, jag hade inte tänkt att dö än det är jag alldeles för ung för, tänkte åtminstone bli 70-80år eller nått.
Dean himlade med ögonen.
- Kan du ta nått seriöst någongång, sa han och log.
- Nej, det är ingen idé att oroa sig i förväg, men har jag bestämt mig för att inte dö så låter jag pli med det, så det så, sa jag trotsigt.

"ja och det vet Severus med men som han sa så brukar han få mig att skratta för att han alltid använder den så oseriöst" log jag
"Dean det är ingen mening att ni oroar er om ni inte är säkra på att ni vill göra det så backa ur nu. Det är när man är nervös som man gör misstag. Man måste vara på alerten hela tiden" sa Severus och hag nickade
"precis. Då kan du lika väl oroa dig för att dö varje morgon" sa jag och Severus nickade
"jag önskar att jag kunde hjälpa er. Men ni får klara er på egen hand" sa han och jag såg oron i hans ögon
"oroa dig inte. Jag har haft den bästa läraren man kan ha" jag puttade lätt på honom "och vi är inga nybörjare eller hur?"

- Det var inte så jag menade, sa Dean surt.
- Nej han är bara rädd för att jag ska dö, jag hoppades att han tyckte jag var skickligare än så, sa jag och tittade på Dean.
- Det var inte så jag menade jag vet att du är duktig och kommer klara dig, sa Dean.
- Jamen då så varför oroa sig, jag vet att du kommer klara dig och att jag kommer göra det, så då finns det inget att vara orolig för, sa jag lätt.
- Och som Cara säger ingen av oss är nybörjare, vi är både med i DA och Cara har lärt upp oss, så vi är så förberädda man kan bli, sa jag med ett leende.

Jag såg på mina vänner
"vill jag ens veta vad du har lärt dem Cara?" frågade Severus
"typ samma saker som du lärde mig" log jag
"o du tycker det är bra saker o lära ut? Hade jag inte varit tvungen hade jag aldrig lärt dig det" sa Severus allvarligt
"jag sa inte att det var bra saker, men det är nödvändiga. Och jag är glad att du lärde mig dem annars hade jag inte stått här idag" sa jag allvarligt
"det var därför jag lärde dig dem" svarade han
"uppfann du verkligen flera av de förhäxningarna?" frågade Dean Snape
"tvivlar du på det?" sa han och Dean skakade direkt på huvudet "jag tyckte de var nödvändiga. Jag behövde dem som försvar" sa han
"men du gick ju på skolan då? Du behövde väll inte oroa dig för du-vet-vem?" sa Ginny och jag såg på henne
"nej men det fanns annat att försvara sig mot" suckade han och jag lutade mig mot honom tröstande och han log lätt
"men det var år sedan. Nu verkar det vara er som jag måste se upp för" sa han och såg på oss

- Vi är inte så farliga som vi ser ut, eller annars så är det tvärt om att vi inte ser så farliga ut men är det, sa jag med ett skratt, med det slutade i en grimars.
- Föresten gillar jag dina förhäxningar, de har kommit mycket väl till pass både på Cormack, Crab och Goyle, sa jag med ett flin.

Severus såg på oss
"kul att ni gillar dem. Om man nu ska uppmuntra sådant?" sa Severus
"ja det tycket jag. Och du är riktigt duktig. Synd att du inte regrusyrerade drm så andra kan få använda dem" sa jag "fast o andra sidan är de mer användbara om folk inte känner till dem"
"precis. Därför regristrerade jag dem inte. Men de kom ju ut ändå" sa han o suckade
"vi är glada för det" sa Blaise och vi nickade
"ja ni verkar nästan lite för glada. Hur mår du Laura?" frågade han sedan oroligt

Jag log mot Snape, det var ovanligt att höra oro i hans röst.
- Det gör ont i bröstkorgen när jag pratar och skrattar, sa jag med en suck.
Sen så känner jag mig lite yr men inte särskilt farligt, sa jag och log mot honom.

Severus nickade oroligt.
"det kommer nog vara så ett tag"
"du kanske kan tillverk Dingrens olgiva?" sa jag
"jag har tänkt på det. Men det är inte säkert hon klarar av den" sa Severus
"nej jag vet. Men är det inte vart ett försök?" sa jag
"vad är det för något?" frågade Dean
"det är en dryck som i bästa fall läker alla skador inom loppet på en timme. Men i värsta fall kommer hon spy i flera timmar och känna sig värre än hon gör nu" sa Severus tveksamt
"den är väldigt effektiv men som sagt chansen att den funkar är ganska liten så Laura får bestämma själv. Vill du pröva?"

(Ni skrivet hela tiden! Var är ni?)