The cold in our bodies [PRS]

Alice ville lägga armen om Leo men hon vågade inte, rädd att han skulle dra sig undan eller skrika på henne. Sedan såg hon på Ivan med hat i blicken. Vände sig sedan om och kände hur ilskan fick tårar att bildas i henne.
"Jag hittar själv." Sa hon tyst, gick upp för trappan och genom dörren och smet in i hallen. Återigen i det mörka och hon snyftade till.
"Vad har hänt med dig?" Tristans mjuka stämma nådde hennes öron och hon såg upp. Vek undan med blicken och hon hörde hur han närmade sig.
"Ska du inte svara?" Frågade han och fattade en hårslinga och började leka med den. Tvinnade den mellan sina fingrar och hade ett ömt leende på läpparna.
"Ivan kan vara så grym. Vill du inte prata om det? Vad sägs som en bit choklad, det är riktigt sött...."

"Du rör henne inte!" Rion hade kommit up på fötter och var fortfarande ganska omtöcknad efter fallet. Men åsynen av Tristan hade väckt en ilska i honom som gav honom kraft att röra sig framåt och störta åt hans håll. Han knuffade Tristan hårt i sidan så att han flyttade sig ur deras väg. "Lämna oss ifred. Det här är inget som gäller dig.", morrade han och gav Alice en blick om att hon skulle fortsätta stegen därifrån.

Tristan tappade taget och stapplade bakåt men skrattade sedan till.
"Vad är det som gör dig så arg när jag bara leker med hennes hår? Det är inget mindre än vad andra har gjort med henne." Han såg mot trappan som ledde upp.
"Gör som han säger annars kommer han säkert att slå sönder något...." Viskade han och log mjukt.
Alice såg upp på Rion och skyndade sig upp till övervåningen. Hittade tillbaka till sitt rum och såg Lottie sitta och dricka te. Hon såg upp och lade snabbt ner koppen.
"Alice.... hur mår du?" Frågade hon och tog hennes händer.

Rion frustade något ohörbart åt Tristans håll samtidigt som han fortsatte efter Alice. Leo kom efter. Han lade inte heller någon notis om Tristan, utan fokuserade på att ta sig in igen. Var Ivan hade tagit vägen brydde de sig inte om. De var bara glada över att komma ifrån honom just nu.
De följde Alice tillbaka i rummet.
När hon hade återvänt till Lottie stannade de båda i dörröppningen. "Lyssna inte på ett ord av vad den där djävulen säger, Alice. Han är bara en nolla. Inget att bry sig om.", flämtade Rion. Han behövde fortfarande återhämta sig efter fallet mot väggen. Leo sa inget. Utan istället nickade istämmade till Rions ord och nickade i en hälsning åt de båda.
"Men vad har hänt med er? Alice, är du tillbaka? Vad glad jag är.. men jag trodde.." Olivia hade visat sig i rummet. Hon städade undan i badrummet då hon hade hört röster och gått för att se på vad som hände. "Tack för att ni tog hit henne igen, ers höghet och sir Leo." Hon nickade åt dem och gick för att se efter Alice. "Kom, får vi ta hand om dig. Du måste få ett bad, låt mig tappa upp ett åt dig."

"Ett bad? Det hinner vi inte med. Hon...." Lottie såg på henne och skakade på huvudet.
"Det är för lite tid. Vi måste locka hennes hår. Fixa håruppsättningen. Sminka henne. " Hon såg på klänningen. Den var inte alls smutsig och hon verkade helt ren.
"Kanske bara tvätta hennes ansikte?"

"Det är bara morgon. Hela dagen ska det väl ändå inte ta? Men nåväl. Jag trodde det skulle göra dig gott." Hon gav ett ansträngt leende åt Alices håll och gick fram till hennes spegelbyrå för att städa undan det de redan använt och på så sätt göra plats för de steg de hade kvar att göra.
Rion och Leo lämnade dörröppningen för att gå ner till sitt och kvar var Olivia, Lottie och Alice.

Lottie suckade.
"Det är snart lunch Olivia. Gästerna kommer vid tre om jag inte minns fel och då ska hon redan vara klar." Hon såg mot Rion.
"Hur mår ni sir?" Frågade hon orooat och reste sig.
"Ska jag hämta något åt er?" Alice satte sig vid spegeln och såg mot hårborsten. Hon kunde inte borsta sitt hår själv med klänningen på och såg på Olivia.
"Vill du?"

"Ja, du har rätt." Olivia nickade log mot Lottie samtidigt som hon plockade upp hårborsten. "Ja, självklart.", svarade hon Alice och började försiktigt borsta hennes röda hårsvall. Föreställde sig att Alice nog hade en hovdam hemma i sin by som gjorde det här jobbet åt henne. "Har du en hovdam i din hemby?", frågade hon då nyfikenheten tog över.

(Rion och Leo har gått därifrån)

Hon såg på Olivia med en frågande blick men nickade sedan.
"Jag tror jag vet vad du menar. Jag har flera. De går i rundor." Hon log svagt och såg på sig själv.
"Mitt hår var så mycket längre innan barbarerna klippte det. Det var så vackert..." Hon såg drömmande ut.
Lottie såg nyfiket på henne och lade huvudet på sned.
"Men hur långt var det? Du ser ut att vara 18-20 år." Sa hon och nickade mot hennes hår.
"Det kan väl inte ha varit så mycket längre än det du har nu?"

"Oj, det måste ha varit jättelångt då!" Olivia stannade upp för att titta på Alices redan långa hår. Hon höll med Lottie, det kunde väl ändå inte ha varit längre?
"Du ser så överraskad ut. En drottning har sina tjänare, visst? Eller är det inte så där du kommer ifrån?"