Pirates! PRS Medi & Vidomina

Cun såg på John och ryggade tillbaka av halsbandet men tog emot det.
"Jag kan försöka. Kom in. Hu kom här." Hunden kom travande in och gick intill Kiliah och slickade på hennes hand för att få henne gladare.
Cun slog sig ner och lade fram ädelstenar och ritade en symbol och såg på Halsbandet.
"Vem är du?" Frågade han halsbandet.

John lade en arm om Kiliahs rygg för att sedan leda henne in i Cuns hus igen. Han kikade mot halsbandet i nu Cuns grepp och kände sig en aning obekväm när han upptäckte vilka ritualer Cun utövade för att undersöka halsbandet. Me han visste att det var det bästa. För Sammis skull. Det skar i honom att Sammi skiljts åt från sin mor. Var var han någonstans? Var han illa till? John kände en sorg växa i honom, men tvingade sig själv att inte visa det för Kiliah. Han fokuserade istället på Cun. Han var deras hjälp nu.

Cun suckade. tungt.
"Jag vet att du hör mig och kan tala så gör det. Vem är du och Vad har du gjort med den här kvinnans barn?" Cun hade slutit sina ögon och försökte få kontakt.
"Svara då!"

En kall känsla fyllde rummet som fick John att rysa av obehag. "Vad..", började han, men insåg att konversationen var mellan Cun och närvaron, inte med John.
"Jag har honom i säkert förvar. Ge mig bara tillbaka vad som är mitt, så ska barnet inte komma till skada.", sa en röst tillbaka till Cun, ohörbar för John eller Kiliah. Detta var en närvaro som bara en med magiska krafter kunde förstå sig på.

"Jag ska se till att det blir återlämnat." Han lutade sig tillbaka och såg argt på dem.
"Ni gjorde ett väsen ilsket. Ha tog barnet från er som straff." Han pekade på halsbandet.
"Det måste tillbaka annars får ni inte tillbaka Sami."
Han såg sedan på dem.
"Och detta blir farligaree eftersom ni måste till hans domän"

"Jag förstår inte..", började John. "Jag menar.. vad är det han vill ha tillbaka? Och vaddå.. till hans domän? De låter inget vidare!", utbrast John och hjälpte Kiliah upp. "Kiliah, såja, vi ska återhämta Sammi, du måste vara med oss och jag måste be dig att göra ditt yttersta. Att vara den drottning du en gång var i Irland, jag vet vilken förebild du var för folket. Jag har sett henne.", sa han och försökte möta hennes blick, men det var svårt i hennes förtvivlan. "Jag måste få räkna med dig. Och jag vet inte om vi får med oss alla, det finns de som räds det ofattbara. Jag är säker på att de flesta ur besättningen förstår.."

"Det här halsbandet. Vart hittade i det?" Han lindade in det i en tygbit och såg på dem.
"Så fort ni kommer dit ni var kommer ni hamna i en helt annan värld. En kallare och en död värld så var försiktiga." Han såg strängt på dem.

"Halsbandet var ett fynd, Cun. Vi hittade det på ön, bara härintill. Vi plundrade nästan allt de hade. Nästan all deras förmögenhet." John klev in i Cuns hus igen och stödde sig mot det bord bara kvällen innan Kiliah legat på. Han lyssnade till Cuns ord och svalde. John nickade förstående. "Den här världen.. hur kommer vi dit?", frågade John och svalde. Kände hur osäkerheten flödade i honom.

"Jag kan följa med." Han såg på honom och såg oroat på honom.
"Men vi måste ge oss av genast." Han tog med sig en liten ask och såg på honom.
"Så vad väntar ni på?"

John såg osäker ut. Han kikade på Kilah för att läsa av henne. Men förstod genast hennes desperation. Sammi var hennes prioritet, vilket gjorde att det också var Johns. Kapten John var beredd på att göra allt som var Kiliahs prioritet till sin egen. Han skulle inte överge henne.
"Tack, Cun. Jag är säker på att vi kommer att behöva din hjälp."
Han såg mot Cun och såg med ens osäker ut. "Vad vill du att vi gör? Vi är redo, visst Kiliah?"