prs yehet & kkaebsong

Ägg, maten Zihao själv avskyr. Nej ägg vill han verkligen inte ha i sin andedräkt om han inte kan kyssa sjuttonåringen efter det. Joshua nafsar försiktigt den andre i nacken, kanske Zihao påverkat honom något otroligt mycket, särskilt när det kommer till detta.
"Men di gillar inte ägg, det skulle förstöra." Påpekar gryffindoreleven med ett svagt leende.

Med en liten suck himlade Zihao med ögonen. Nej, det var mycket riktigt att han inte gillade ägg, men det betydde absolut inte att han vill hindra Joshua från att äta det.
”Vad spelar det för roll då?” Frågade han med ett höjt ögonbryn, pep till när den andre satte tänderna i nacken på honom. ”Men aj.” Visserligen gjorde det inte direkt ont, men det kändes defintivt. Inte för att han hade något emot det, däremot var sextonåringen inte tvungen att veta det faktumet.

"För att jag inte vill skrämma bort dig." Förklarar Joshua, som i tystnad lutar sig tillbaka när den andre gnället till. "Hur gjorde det där ont?" Huvudet faller lite på sned, han hade varit försiktig med att inte bita alldeles för hårt. Nej, han vill inte göra honom illa.

”Skrämma bort mig? Med ägg? Hah, så lätt blir du inte av med mig”, försäkrade Zihao och skuttade nerför de sista trappstegen. ”Och det gjorde inte direkt ont, jag bara gillar att låta”, förklarade han med ett snett leende och lossade på greppet om den yngre när de befann sig precis utanför den stora salen. Det var nästan folktomt, förutom några enstaka elever som satt utspridda vid de fyra långborden.

Som många gånger innan i den äldre elevens sällskap smyger ett leende sig upp över läpparna.
"Vad bra." Konstaterar Joshua och kammar försiktigt igenom Zihaos lockar där han sitter på ryggen. "Då kan jag ta ett ägg, om det gör dig glad." Jo, om det är säkert att äggsmaken inte skrämmer bort slytherineleven, så finns det inget annat som stoppar honom. Nåja, förutom det faktum att han kan börja må illa av det.

Det må ha varit lustigt, men han blev faktiskt väldigt glad över att sextonåringen skulle äta ett ägg. De innehåll faktiskt näring, någonting som den andre verkligen kunde tjäna på att få i sig lite av.
”Så länge du inte kastar i dig maten borde vara okej, eller hur?” Frågade han och smög in sin hand i Joshuas. ”Jag menar, vi har ju typ all tid i världen när allt kommer omkring.” Han vände blicken mot den stora salen igen och började ännu en gång röra på benen. Gud, hans mage var verkligen inte glad över att han skippat middagen.

Fötterna nuddar golvet och Joshua nickar, jo de har mycket tid. Dock måste han påminna sig själv om att han fortfarande behöver fokusera på studierna för att klara terminen. Dock är Zihaos sällskap alldeles för beroendeframkallande.
"Jag ska inte slänga i mig maten, har ingen lust att spy upp allt igen." Förklarar sextonåringen medan blicken rör sig över rummet. "Vart vill du sitta?"

Ögonen gled över salen, fram och tillbaka mellan Gryffindorbordet och Slytherinbordet. Båda var i princip tomma, men inom någon timme skulle det troligen inte vara fallet.
”Jadu, vart vill du sitta? För mig spelar det absolut ingen roll faktiskt”, sade Zihao och vände blicken mot Joshua. Sådana småsaker brydde sig sjuttonåringen inte längre om, speciellt inte nu när det knappt fanns en levande själ inne i salen. Han hade lika gärna kunnat suttit sig vid Hufflepuffbordet om det var så.

Egentligen skulle det inte spela någon roll var de satt, de skulle antagligen vara klara när mängden av elever kommer in. Men ändå gör Joshua det. Om loppet av en timme kan vännerna till respektive elever komma ingåendes. Och helt ärligt har sextonåringen ingen lust med att de bittra vännerna till honom ska göra Zihao nervös.
"Slytherinbordet? Jag har faktiskt inte ätit där än." Påpekar gryffindoreleven som kommer ihåg den morgonen Zihao suttit sig bredvid honom för några månader sedan.

”Visst”, sade Zihao och ryckte på axlarna, lät blicken fästa sig på det gamla bekanta långbordet. Längst ut vid kanten fann han nästan genast ett ytterst familjärt ansikte. Xie Weimin, den tre år yngre brodern, satt med näsan begravd i en tjock bok och petade förstrött i sina steka ägg. Om den äldre kände sin lillebror rätt hade denna hällt typ en halv deciliter socker över dessa. ”Kom, vi går och stör Weimin”, fortsatte han upphetsat och började dra Joshua mot bordets ände.