wolfy & rollspelare prs

Han stod vid dörröppningen och såg på henne en stund innan han gick fram för att krama om henne. Trots att det bara rörde sig om en halv dag som de varit ifrån varandra var det enligt honom alldeles för lång tid, speciellt med tanke på att han låtit henne gå då det varit uppenbart att hon var upprörd och ledsen på honom. Han pussade henne på pannan några gånger innan han lätt vaggade henne fram och tillbaka.
”Förlåt,” mumlade han tyst upprepade gånger.

Cleo försökte verkligen att låta bli men hon kunde inte stoppa tårarna från att rinna när han höll om henne så hårt och bad om ursäkt. Hon tryckte sig närmre honom och snyftade till.

Om möjligt kände han sig som en ännu hemskare person då han förstod att hon grät. Vad sa det egentligen om honom som både person och pojkvän då han fick sin flickvän att gråta? Han fortsatte hålla henne tätt intill sig.
”Jag vet att du förtjänar bättre men ge inte upp hoppet på mig än,” bad han tyst.

"Jag var så rädd att du lämnade mig, Jonathan..." snyftade hon och tittade upp på honom med stora ögon. Hon torkade bort tårarna och tog försiktigt hans hand. "Varför blev du sur på mig i butiken?"

”Men snälla du,” började han, var på god väg att tala om för henne att hon inte skulle tänka på det viset men ångrade sig i sista stund. Han kunde förstå varför hon trott så med tanke på hur han betett sig, han hade inte ens svarat då hon ringde.
”Det var inte dig jag var sur på men jag lät mitt dåliga humör gå ut på dig, förlåt.”

Cleo torkade bort tårarna och gnällde lite då hon började snora. Hon drog sig undan från honom för att snyta sig. Hon la armarna i kors och kollade på honom.
"Är du avundsjuk på Jordan?" frågade hon osäkert.

Han tittade upp i taket och tog ett djupt andetag.
”Kanske,” svarade han tillslut och ryckte på axlarna, ”du trivs i hans sällskap, med honom behöver du inte bry dig om andras åsikter på samma sätt som du gör i mitt, han kan erbjuda dig något bättre och mer än vad jag kan och det gör mig arg.”

"Han är min vän och om det inte vore för att han lugnade mig efter tivolit så hade jag nog inte blivit tillsammans med dig igen." sade hon tyst och tittade på honom med stora ögon. Hon såg verkligen inte Jordan som annat än en kompis, Jonathan var allt hon kunde önska sig.

”Jaha,” kommenterade han bara och drog en hand över ansiktet, kände sig väldigt dum. Han hade alltså Jordan att tacka för att Cleo gett honom en andra chans. Nu funderade hon förstås på om han var värd en tredje, det skulle han göra om han var i hennes skor.

Cleo gick till badrummet och tvättade sitt ansikte igen. Hon gick sedan tillbaka och la sig sedan i sin säng.
"Kom." bad hon och sträckte sig efter honom. Hon var så otroligt lättad över att de inte alls bråkade.