prs med ingetledigt

- Samma anledning som du spyr, gissar jag, mumlade jag och såg ner på mina fötter.
Jag ville helst hålla mina problem utanför det här.

- Snälla berätta, bad jag.

- Därför att det är enda gången då jag kan känna mig levande, utan att behöva tänka på något annat. Bara känna blodet rinna ur såret, det är som om att det sköljer bort smärtan för ett ögonblick. Som att jag för en gångs skull är fri, mumlade jag knappt hörbart.

Jag satt tyst och kollade på honom.
Tårarna rann ner för kinderna och jag kastade mig om halsen på honom.
- Det är hemskt, grät jag.

Jag blinkade bort en tår från mina egna ögon.
- Det du gör är lika hemskt, sa jag halvkvävt av alla tillbakatvingade tårar.

Jag kysste honom.

Jag besvarade kyssen.
- Ska du berätta för Jack när han kommer hem?

Jag nickade.

- Bra, mumlade jag.
- Varför gör du det? Frågade jag.

- Jag vet inte, sa jag tyst.