PRS(Dragon Fantasy)

Nalel suckade irriterat nu istället. "Ja ja, jag vet! Men det kommer inte hända!" sa hon irriterat och kramade om Ian igen.

Meira nickade, "Jag vet men bara för säkerheten. Det kan hända igen." sa hon bara och kom sedan på fötter. "Ian vill du följa med och se på hästar och soldaterna eller vara med mamma?" frågar hon vänligt.

Ian såg tveksamt på Meira och sedan på Nalel. Tillslut såg han Nalels hand och försökte dra upp handen. "Mamma kan följa med och se på hästarna!" sa han glatt och bestämt. Det högg till i Nalels hjärta och hon strök honom över håret. "Det går inte gubben..Mamma...mamma kan inte gå just nu".

"Om vakterna kanske följer med.............."sa Meira tveksamt, det var ju synd att hon skulle sitta här inne hela dagen.

Nalel rynkade på pannan i irritation. "Nej! Antingen stannar jag här eller gå som en normal människa! Jag är bra!". Ian kramade om henne. "Mamma kan följa med!".

"Jag kan inte göra något åt det." sa Meira lika irriterat tillbaka. Hon förstod att Nalel var irriterad men det var inte hennes fel.
"Jag går nu." sa hon bara surt och lämnade dem, dörren stängdes och låstes bakom henne då hon gick.

Nalel såg förbluffat på Meira då hon bara gick, utan att ens ta Ian med sig. Hon såg hur pojken blev ledsen då dörren stängdes. "Lilla gubben" mumlade Nalel och kramade om henne. "Du får gå med Meira sen....":

Meira gick ilsket hon var sur och arg på dem båda. Konstigt nog var hon det fast det inte var något att bli arg över, hon var sällan det och kunde hålla sitt humör men inte nu.

Nalel och Ian fortsatte sedan äta innan hon lyfte upp pojken i sin famn och bar honom in till badrummet. Hon lät honom klä av sig och kliva i badkaret som var som en liten sjö. Han simmade runt där och plaskade glatt, han hade för tillfället glömt Meira. Men det hade inte Nalel.

Meira kommer ner till stallet och minns Ian, hon hade lovat honom men han ville väl vara med sin mor? Med mörk blick och behärskadesteg går hon ut till sina mannar.