De utvalda

Eletha nickade och då hon började rengöra såret på hans bakhuvud föll tårarna sakta längst hennes kinder. Hon ville inte att han skulle se, och med darrande händer binder hon om hans huvud.

Ethan satt stilla och kved lite svagt då hon fixade hans sår. Då hon var klar så reste han sig ifrån sängen och gick mot dörren. "Tack för hjälpen, men jag tänker gå och se om det här verkligen inte är slottet".

Eletha nickade, "Vänta om det är okej om jag följer med dig?" sa hon och gick till handfatet för att tvätta av sig blodet och tårarna. "Jag vill inte att du ska gå ensam." sa hon försiktigt till honom.

"Visst, det går väl bra" sa Ethan och ryckte på axlarna. Det brände till på ryggen igen. Fundersamt gick han fram till en spegel och drog undan skjortan en aning från ryggen och flämtade till då han såg piskrappsärren, och ärret över hans öga. "Hur har jag fått det här?" frågade han skärrat och gick mot dörren igen och öppnade upp den.

"Du blev piskad.....du knivhögg en lady då du tvingades gå i säng med henne och hon försökte döda dig sedan." sa Eletha med tyst röst och följde efter honom med krossat hjärta, vad skulle ske?

"Gå i säng med en lady?" upprepade Ethan men skrattade sedan till. "Jag har aldrig ens kysst en kvinna". Han kände sig underligt tom inombords, som om något fattades.
Han kom nerför trappan och de höga samtal som rådit var ju tystade och alla såg skadeglatt på den förvirrade Ethan och den förtvivlade Eletha.

Hans ord fick henne att gråta inombords men höll ansiktet kallt då hon såg på alla. Hon var urstånd till att göra något, hade hon varit sitt vanliga jag hade hon skrikit och slagit om sig.

Ethan märkte att något verkade vara fel med kvinnan som sa att hon hette Eletha. Vad allt var underligt! Han kom fram till ett tomt bord. "Det här ställer känns bekant...det är inte slottet i alla fall". Han vände sig mot kvinnan. Hans blick var tom och långt borta.

"Nej, det är inte slottet, ett världshus, vi är på uppdrag." sa hon med tonlös röst för att inte bryta ihop inför dem alla, vem tusan kunde ha gjort något liknande? Och hans blick ville få henne att gråta.

"Uppdrag..." mumlade Ethan. Hade det verkligen gått ett halvår? Det var otroligt...."Hur är det förresten? Har du också slagit i huvudet?" frågade han sedan.