Hemligheter kan inte gömmas för alltid

bra

Jättebra!

woooow, jag har missat jätte mycket, ju!
AWESOME, grymt underbarast, superb, skitbra, helt jäkla amazing!

Bra kapitel

Har du nån aning om när det kommer mer?
♥ this ff ♥

Just nu är jag lite upptagen med att spela ungdoms sm i Norrköping så jag vet inte när det kommer mer

^ Kay ♥

Okej (^.^)

^^
^^ Okkidoki

Cassia Lestrange

”Släpp ut mig!” vrålade jag och slog händerna i tältduken trots att jag fick någonting som kändes som små elstötar varenda gång jag nuddade tyget.
”Rör inte tältet. Du skadar bara dig själv.” muttrade en av vakterna utanför. Jag skrek till en sista gång innan jag satte mig ned på en av filtarna på marken. Jag var så trött. Jag hade inte sovit på över ett dygn men jag vägrade blunda av rädsla för vad de kunde göra. Jag ryckte till när jag hörde några dova röster utanför tältet. Jag reste mig hastigt upp och knöt nävarna. Tältduken drogs åt sidan och Lucus pappa steg in. Jag backade undan så långt bak jag kunde.
”Så oartig jag är. Jag borde presentera mig. Du är ju trots allt min dotter.” sa Lucus pappa.
”Du ljuger.” morrade jag. ”Jag är inte din dotter.” Han ryckte på axlarna som om det inte var så viktigt. Men han förstod inte hur det var för mig. Jag hade aldrig blivit kallad min dotter av någon man.
”Jag heter Joseph. Jag är den här flockens ledare.” sa han och nickade mot en av filtarna bredvid mig för att jag skulle sätta mig ner. Jag gav honom en arg blick men jag gjorde som han sa.
”Varför kallar du mig dotter?” frågade jag. Joseph log och satte sig ned mitt emot mig.
”Det var jag som bet dig. Har du inte förstått det än?” sa han och lade huvudet på sned och betraktade mig ivrigt. För en sekund så blev allt svart och rött framför mina ögon. Allt jag kunde känna var raseri och hat mot Joseph. Det var han som hade gjort mig till ett monster. Jag kastade mig fram och rev honom i ansiktet. Men allt gick så snabbt. Helt plötsligt kände jag mina naglar rispa hans hud, men sen hade jag päls under fingrarna. Joseph hade förvandlat sig till en varulv på mindre än en sekund. Jag hade inte en chans så jag låg snart på marken med två stora tassar på mina axlar som låg så hårt pressade mot mig att jag var helt säker på att jag skulle få blåmärken.
”Nej!” utbrast jag. Joseph tittade förvånat på mig med sitt vargansikte. ”Jag orkar inte med mer nakna män.” suckade jag. Joseph flyttade undan sina tassar från mig och gick på fyra ben bort mot tältfliken. Han förvandlades tillbaka till människa igen men till min förvåning hade han kläder på sig.
”Vi har lyckats komma på en förtrollning som gör att kläderna kommer tillbaka när man förvandlar tillbaka sig.” sa han när han såg hur förvirrad jag var. ”Det kommer snart en person som ska svara på alla dina frågor. Det var trevligt att träffa dig, Cassia.” sa han och lämnade tältet.