Skriva av sig-tråden

Fyller år om 2 dagar och jag vet inte om jag vill bli 13. Tonåring jag menar varje dag blir man äldre och äldre. Det blir lite knäppt, kan liksom inte fatta att jag går i sjuan och att alla leksaker ligger oanvända i mina lådor eftersom att varje gång jag försöker att leka med dom tröttnar jag. Jag minns när jag alltid gick bus eller godis nu känns det jättetråkigt, men det är härliga minnen. Men jag har ändå lite onda aningar till att bli 13.

Jag förstår precis vad du går igenom.. Jag är 25, och när jag började komma upp i tonåren märkte jag hur mitt intresse för mina gamla leksaker och annat falnade, mer och mer för varje dag som gick. Jag önskade verkligen att viljan för att leka fanns där, men det gjorde den inte. Det var en jättejobbig period, för jag ville ju inte tappa allt.. Det kändes som att man tog ett avsked av en själv, på något vis, av barnet inuti.
Men faktum är att, om man bara tillåter det, så kommer ändå en stor del av barnasinnet att finnas kvar. Jag leker förvisso inte med kramdjur längre (vilket jag alltid gjorde när jag var liten) - däremot bygger jag t.ex fortfarande hus till älvorna i skogen. Jag tror att det är något alla går igenom, mer eller mindre - ångesten inför att bli vuxen, Peter Pan-syndromet..
Jag tycker det är så vackert med vuxna, äldre människor som har barnasinnet kvar. Jag tycker att man verkligen ska ta tillvara på det, minsta lilla fragment av det.

Jättekram till dig! Det kommer att bli bra ♥

Tack det var en fin text.

Åh, förstår dig. Jag känner så hela tiden.

Jag har precis gjort mitt livs misstag och har förlorat min bästa vän.
Jag borde aldrig ha sagt sanningen till honom men jag gjorde det och nu hatar han mig.
Jag kommer hata mig själv en lång tid framöver och jag vet inte hur jag ska ta hand om sorgen ligger just nu och gråter i min säng

Jag är så ledsen för din skull! Det är bara skicka en uggla om du vill skriva av dig lite till. Stay strong, kram! ♥

Ni kan alltid uggla mig eller nämna mig i kommentarer. Svarar alltid om någon behöver mig! ♥ ♥ ♥

Melody Malfoy
Hej Melody Malfoy.
Jag förstår hur det kan kännas. Själv har jag varit en sådan person som har varit ensam länge, men människor har ändå "kommit och gått" på sätt och vis. Ibland måste man göra uppoffringar. Jag brukar skriva att man måste göra det som känns bäst i hjärtat. Jag brukar tänka att finns det två saker som jag måste välja mellan, och båda skapar smärta på ett eller annat sätt väljer jag det alternativ som gör minst ont ont i hjärtat. Jag vet inte vad denna sanning handlar om, men det brukar vara så med sanningar att om man håller dem inom sig gör det mer ont i hjärtat än om man berättar dem, men båda vägarna gör ont. Den ena gör bara lite mindre ont. Att berätta sanningen är att vara modig och att ha värdighet. Berättar inte jag sanningen kan det kännas som om jag förlorar min värdighet och känner skam i stället och skammen gnager i mitt hjärta med vassa tänder om den får chansen att göra det. Jag hoppas detta gör att du får lite perspektiv på det hela ♥.

Solkatten
Enligt mig är sittplats säkrast. Ståplats kan vara lite riskabelt eftersom publiken tenderar att trycka ihop sig. Har själv råkat ut för det, men du känner själv förstås. Det är bara mitt tips!

Polyjuice
Funderar på vad jag ska skriva till dig just nu. Nu ska jag gå och lägga mig med jag snickrar på ett svar till dig också ♥
Du ska i alla fall veta att livet har väldigt stora möjligheter.
Åldern är bara siffror.

Isse99
Klart jag gör :-) ♥ Tänker just nu för fullt!

Luna_rav
Ingen orsak! Hoppas det hjälper. Glöm aldrig att du är värdefull, att du är älskad för att du är du, för ingen annan är som dig, Luna_rav.

Jag kommer inte ha något riktigt godis på Halloween. Visst har jag en mörk chokladkaka men jag vill ha vanligt plockgodis, vilket är något jag aldrig brukar äta /

Gör någonting kul med plockgodiset. Slå in det i något roligt papper eller någonting!

Irriterad