Sjunde året på Hogwarts

Jag log stort mot Draco. Han har verkligen ändrats till det bättre. Jag såg sedan oroligt på Laura
"du ser lite blek ut" sa jag och vi landade och Dean stöttade henne på ena sidan och hag på andra sidan
"jag tror det är bäst i fall vi går tillbaka till skolan och du vilar lite." sa jag och vi gick långsamt upp till slottet. Halvvägs upp till tornet mötte vi Severus
"sa jag inte till er att ta det lugnt?" sa han och såg på oss "men ni har börjat få en dålig vana att inte lyssna på mig" sa han och jag log ursäktande "lika bra att vi går till mitt kontor hon behöver nog lite fler drycker" sa han och vi började gå. När vi kom fram satte Severus Laura i samma stol som hon suttit i innan. Han såg på henne och tog sedan fram några drycker och sedan fram några ingriduenser och började tillverka en ny dryck
"vad gör du?" frågade Draco
"jag tillverkar en dryck som tar bort yrseln och illamåendet som lär komma om en stund" sa han lätt och rörde om i drycken och blandade i några ingredienser
"du behöver mer saffran" sa jag och tog fram en burk och kastade över den. Severus fångade den och välde i några korn
"drick de andra så länge och säg sedan hur du mår så ska jag se vad jag kan göra" sa Severus och gav henne ett lätt leende

Jag mådde förfärligt dåligt och det kändes som om jag skulle svimma igen, innan Snape satte mig i stolen igen.
Jag kände och hörde allt som genom en dimma och kände sen hur Dean hällde i mig några drycker.
Dimman försvann, men det känndes fortfarande som om jag skulle svimma.
- Hur mår du undrade Blaise oroligt.
- Det känns som om jag ska svimma, jag är yr, och jag mår illa sen har smärtan kommit tillbaka, sa jag svagt och höll på att ramla av stolen.
- Jag skulle ha lyssnat på dej Severus det känns lika hemskt som förut, förlåt, sa jag svagt.

Severus såg på Laura och nickade
"vanligt vis hade jag gett dug en föreläsning men hag antar att det inte lär hjälpa och sedan är inte jag din far så jag har ingen rätt att säga hur du ska leva ditt liv. Det enda jag kan göra är att be er vara försiktigt men du behöver inte be om ursäkt" sa han och såg på drycken och rörde sedan åt motsatt håll. Jag såg lite oroligt på Laura.
"kan du inte skynda dig?" snäste Dean oroligt utan att tänka på vem han pratade med. "förlåt" sa han när han kon på vem det var. Snape log lite
"jag gör det så fort jag kan Dean. Det är värre on hag slarvar" sa Severus enkelt
"hon är inte döende Dean" sa jag vänligt och han nickade. En stund senare så hällde Severus upp drycken till Laura och räckte över den
"drick den här och säg till när illamåndet och yrseln går över" sa han och såg sedan på mig "du verkar må bra. Ingen huvudverk?"
"jag mår bra Sev och huvudverken är borta" log jag och han nickade och lutade sig sedan mot skrivbordet och såg på Laura

Jag fick en dryck av Snape som doftade gott av saffran, men som smakade vedervärdigt så att jag hostade.
Jag sjönk tillbaka i stolen och blundade och väntade på att illamåendet och yrslen skulle gå över.
Det känndes som om jag satt där i timmar och orkade inte röra på mig.
Men tillsist kännde jag mig bättre yrslen och illamåendet var över nu.
- Det har gått över nu, nu har jag bara ont efter fallet, men yrseln och illamåendet är över och det känns inte längre som om jag tänkte svimma, sa jag och log matt mot Severus och de andra som stirrade oroligt på mig.

Severus nickade allvarligt
"du lär ha ont ett tag. Drick den här så lindras smärtan lite men den försviner inte helt" Severus tig fram en lila dryck och vi såg på Laura
"du får komma tillbaka när du behöver mer. Och om ni ska lyckas med era planer på påhöljer råder jag dig att vila och ta det lugnt annars kan du glömma allt" sa han och såg på oss. Dean stirrade dumt på honom
"hur...va?...vi har inte..." sa han förvirrat och jag små log
"du glömmer att jag kan läsa tankar och alla förutom Caras tankar kan jag läsa" log han
"varför kan du inte läsa hennes tankar?" frågade Blaise
"tror ni inte Severus har lärt mig både omluckemering och legimering? Inte för att han behöver läsa mina tankar för att veta vad jag tänker." log jag och Snape nickade
"jag kan rekomendera att du vilar resten av dagen Laura! Och säg till om du blir sämre. Förstått?"

Jag tog emot den lila drycken och drack den och kände att smärtan lindrades en aning.
- Ja visst Severes, jag ska vila hela dagen.
Men kan du då sluta att läsa mina tankar för det är sjukt irriterande.
Kan jag inte få ha nått för mig själv eller?, sa jag en aning irreterat.
- Och du då Cara har du hållt på att läsa mina tankar hela tiden eller?
För om du har det så ber jag dig också att sluta för mina tankar är mina egna.
Annars tänker jag lära mig ocklumenering, sa jag och såg på henne.

Jag skrattade lite
"det var faktiskt inte dina tankar jag läste utan Dean" sa Severys roat "men som ni vill. Fast jag måste säga att det är yterst underhållande att läsa folks tankar."
"så lät det inte när du undervisade Harry" log jag
"han är en idiot, precis som sin far! Du har ingen amning om hur illa mående jag kunde bli av att läsa hans tankar!" suckade Severus
"jo jag vet. Du berättade" skrattade jag och Severus såg på mig
"så det var de Harry gjorde under femte året du undervisade honom i ormlukimering?" sa Draco
"ja det gjorde jag, men han var ett hopplöst fall." sa Severus
"var det därför du slutade?" frågade Dean och jag såg på Sev
"nej. Men varför jag slutade är min ensak" sa Severus skarpt och visade att ämnet var slut disskuterat. Dean ryckte till lite men sa inget och hag log vänligt mot Severus. Jag visste varför lektionerna hade tagit slut.
"jag läser inte era tankar. Jag brukar inte göra det eftersom jag ibte gillar när folk läser mina! Och Laura det är inget man bara lär sig, det är både svårt och tar tid" förklarade jag

- Det är så lagomt kul att få sina tankar lästa, jag trodde det var ett säkert ställe.
Men inte nu längre, och jag uppskattar om du åtminståne låter mina tankar vara ifred, sa jag till Snape.
Och jag vet att det är svårt att lära sig ocklumenering det är inget jag funderat på.
Det känns bara lite frustrerande att ni hör allt vad jag tänker, men om ni låter pli det så kan jag vara lugn, sa jag och kollade på Cara och Snape.

"jag sa inte att jag inte läste dina tankar bara att jag ibte gjorde det nu. Men jag tycker det är ganska underhållande" log Severus
"men du vill inte att någon ska läsa dina Sev" sa jag
"det är därför jag lärde mig ormlukimering." sa han och jag log
"och vi ska låta era tankar vara" log jag "och de flesta brukar inte överväga att lära sig det. Men i våra krättsar så är det nödvändigt"
"ja och det borde egentligen ingå i skolutbildnigen" sa Severus och hag nickade
"kan ju läsa det i stället för spådomskonst" suckade jag "hur kommer det sig att ni aldrig har velat lära er det?"

- Jag sa aldrig att jag inte har velat lära mig det, jag sa att jag aldrig har funderat på det.
Eftersom jag aldrig har hamnat i den situationen försen nu.
Och som Severus sa så ingår det inte i skolutbildningen och då är det inget man kan lära sig lätt, eller hur?
Men om folk ska gå runt och läsa mina tankar, så är det nog ett bra alternativ.

Dean såg på mig.
- Och vad har du som är så privat då, sa han undrande.
- Ett och ett annat och även om det inte är särskilt privat så gillar jag inte tanken att folk kan höra dem ändå, sa jag surt.