PRS Lupple & Medi

Hon log mot honom och skrattade mjukt.
"Det var skönt. " Hon slöt ögonen.
"Dessa är nu vällkommna i mitt hus. Lathan Vinther, Maria Vinther, Dorian Vinther, Tristan Vinther och (dotterns namn) Vinther. " Hon sjönk snart in i sömn och lade huvudet på sned.

Alexander flinade lätt när hon välkomnade dem in och Dorian valde att hoppa in via fönstret istället för att gå via dörren.
"Är hon okej?" Sa han oroligt på italienska till Alexander som nickade.
"Bara trött." Svarade han och Dorian satte sig snabbt ned vid hennes sida och såg henne sova.
Alexander lämnade snart rummet och desto längre tid som gick desto svårare var det för Dorian.
Han satt som besatt och tittade, kände hennes blod nästan kalla på honom och han glömde ganska snart bort Willow i det hela och tänkte enbart på sig själv.

Någon ytterligare timme gick och utan att hinna reagera eller tänka bet han henne. Och började dricka. Det var godare än sist han druckit hennes blod- och makten. Styrkan. Han fortsatte att dricka trots att han var mätt ganska snabbt.
Han kunde först sluta när han fann sig sitta och titta på detta utifrån som om han inte längre var i sin kropp och han släppte förskräckt tag om hennes hals och kände paniken. Vad hade han gjort? Han nästan darrade och började springa tills han fann Lucifer. Hans område runt munnen och hans tröja var blodig och när han kom fram till Lucifer sjönk han förskräckt ned på knä framför honom och greppade hans hand.
" Hon jag kunde inte hindra mig." Viskade han.

Hon hade inte märkt av bettet och sov lugnt vidare men Maria hade märkt och såg nu oroligt på Alexander.
"Vad ska vi göra?" Hon såg på kudden som färgats av blod och Såg bort. Lukten var så frestande och hon bet sig i läppen.
"Stakars tös."

Lucifer satt på en sten och rökte och såg på Dorian och log mjukt.
"Känner du kraften? " Han log och böjde sig fram.
"Om hon har den eviga sömnen kan hon inte säga nej Dorian." Han log.
"Det brukar ta till gryningen innan gåvan kommer och då får vi se." Han såg upp mot den ljusnande himmeln.

Alexander hade kommit snabbt när Maria bett om det och han hade tagit en handduk för att stoppa blodflödet.
"Vi ska läka henne självfallet. Men jag vet inte hur mycket blod som är kvar vilket kan innebär en annan risk. Vilket innebär att vi måste plåstra om henne och hon kommer veta. Detta är Dorians verk." Sa Alexander lågt.

Dorian nickade sakta, nog kände han kraften. Han kände som om han till och med kunde slåss med Lucifer och vinna. Ganska snart reste han sig upp och tog Lucifers cigarettpaket och tände en cigg och flinade till. Tänderna fortfarande blottade, fortfarande blodiga.
"Eviga sömnen." Viskade han gillande. Han såg även han mot skyn och kände gryningen komma.
"Hon kan inte säga nej i vaket tillstånd heller." Sa han med en nöjdare blick. Detta var fantastiskt.

"Jag lyfter ur henne och byter säng." Hon såg på Alexander och såg sen på Sophie som kom in och gned sig i ögonen.
"Oh miss Willow." Hon såg på Alexander och ställde sig vid hans sida.
"Säg vad jag ska göra."


Lucifer ryckte på axlarna och såg på honom.
"Du kommer aldrig få höra hennes röst igen. Aldrig se ögonen som du en gång älskade." Han lade huvudet på sned.
"Vill du verkligen det?"

Alexander nickade sakta.
"Byt säng Maria. Men gör det fort. " Sophie hitta nya rena kläder. Och tvättlappar. Detta måste tvättas bort. " Sa Alexander och fortfarande höll tryckt mot såret.
Detta om nått skulle såra Willow väldigt mycket.

Dorian morrade lågt medan han drog ett bloss. Han älskade henne fortfarande- vad var det för tramsig fråga? Han ansåg sig bara ha rätt till hennes blod.
" Jag vill ha hennes blod." Morrade han och knuffade till Lucifer med en hård knuff och skrattade till av att han faktiskt hade träffat och kunnat flytta på honom om än bara lite.

Maria lyfte upp henne och bar in henne till en ren säng och lät Sophie byta kläder och plåstra om hennes hals innan hon bäddades ner igen. Sophie placerade korset runt hennes hals och satte sig ner och såg på Maria.

"Det vill jag med men jag tar det inte av henne." Han greppade tag i honom och såg på honom.
"Skärp dig Dorian hon har precis blivit det mäktigaste som finns och du höll på att döda henne."

Alexander såg på Willow med orolig blick.
" Detta får inte ske igen. Hon är inte bara mäktig och som en drog. Utan hennes blodtyp finns bara som hennes. Hon kan inte få blod från en vanlig donation. " Sa Alexander lågt men allvarligt på italienska.
"Maria tar du upp detta med Lathan- du fann henne." Sa han frågande och såg på henne.

Dorian kände hans grepp och morrade irriterat över att vara fast. Det var ett hårt grepp.
"Ja jag fattar att det inte var så bra broder, farbror, farfar, whatever. Men det är inte mitt fel att alla litar på mig och inte dig. " Viskade han flinande och i torr och kall röst.
" Ingen kommer kasta ut mig ur huset. "Fortsatte han och ryckte sig sedan loss. Rökte klart ciggen och tände sedan en till.

"Ja Alexander. Vakta henne." Hon smekte Willow över håret och gick och knackade på Lathans dörr.
"Älskling vi har ett problem." Hon klev in och såg på honom.
"Dorian har blivit galen. Han tog nästan livet av Willow. Hon är mycket svag." Hon såg på honom.

"Var inte så säker på det." Han tog paketet ur hans hand.
"Jag kanske ska ge mig av. Du är för maktgalen." Han såg på honom och reste sig och lade huvudet på sned.
"Säg inte det."

Lathan tittade upp och reste sig snabbt och lyssnade på henne. Han suckade och vek undan blicken.
" Lucifer varnade mig för detta. " Sa Lathan.
"Kommer hon överleva?" Sa han och gick snabbt ut ur rummet och upp till Willows rum. Studerade henne noga och skakade på huvudet.
" Han är farlig när han blir så här. Och med ett mirakelbarn och hennes blod. Jag gillar det inte." Sa han allvarligt.

Dorian vände snabbt blicken mot honom när han sa att han skulle ge sig av. Det ville han absolut inte. Lucifer var ju som roligaste att leka med. Tristan var urtråkig. Armelle aldrig.
"Lovar du och stanna om jag bättrar mig?" Mumlade han och släckte ciggen mot väggen i en långsam rörelse.
"Vi behöver skapa nya minnen. " Flinande han och drog in sina tänder.
"Jag borde tvätta av mig." Sa han lågt fundersamt.