Divergent (TildeW & Kaninis)

Four ignorerade hennes ord och gick ut för att jobba igen. Han hade varit borta i en halvtimme trots allt.

Esme hade lämnat De fridfulla och vandrade nu i skogen. Hon suckade till för sig själv och kollade upp på himlen. Hon hade fortfarande inte fått i sig någon mat och hennes kropp skrek efter mat. Esme kollade i väskan för att se om hon hade något att äta och hittade ett äpple. Hon började äta på det direkt.

Skylar torkade bort svett från pannan. Solen lyste ner på henne och något gjorde att hon kände sig som om hon höll på att bli grillad. Wow, det var verkligen inte såhär hon hade kommit ihåg hur det var att jobba, men hon hade ju faktiskt hållet sig under jord i flera månader i sträck under novistiden. Novistiden. Och hon tyckte novistiden var jobbig då, se på henne nu. Ett år äldre på flyckt för att hon är annorlunda.

Esme hade stannat för att vila lite. Hon sjönk ner mot trädstammen och slöt ögonen för en sekund. Hon såg Four framför sig och nu rann en ensam tår ner för hennes kind. Först Eric och nu Four kommer ingen kunna älska henne tänkte hon och slog upp ögonen igen.

Hon tänkte på allt som hade hänt. Esme och Four hade gjort slut och Esme hade rymt iväg. Skylar tyckte det var ganska barnsligt att bara försvinna iväg sådär, självklart var ju Four ett av problemen också och om hon måste erkänna så var hon besviken på dem båda. Speciellt Esme då hon hade lämnat anläggningen utan att säga hejdå. Men det var ju hennes val, och som hennes nu så kallade bästa vän behövde hon stötta henne och det hon väljer. Skylar hoppades bara på att hon väljer att komma tillbaka.

Esme reste sig upp och fortsatte gå då det inte fanns en minut till att vila. Hon gick på i ett raskt tempo och kom en bra bit innan hon var tvungen att leta efter något att äta. Hon lyckades hitta lite bär och några äpplen.
" Det får duga" sa hon för sig själv och började äta.

Skylar tänkte på henne, och insåg snart att hon var orolig. Jo, hon visste ju att Esme kunde klara sig själv, men hon var ensam och det fanns säker flera hundratals där ute som var efter henne. Åh, kunde hon inte bara komma tillbaka eller?!
Skylar suckade tyst, och med en snabb rörelse slängde hon ner majsen i en korg som hon skulle ta med sig tillbaka till De Fridfulla. Hon hade faktiskt aldrig jobbar ute på majsfälten förr, det var ett ganska hårt jobb och många fick faktiskt inte det.

Esme fortsatte gå tills hon såg ett övergivet hus som hon gick till. Hon smet in och kollade snabbt runt för att se så hon var ensam. Ingen var där så hon gick till ett rum och kröp ihop i hörnet för att sova.

"Skylar, Johanna vill prata med dig!" Ropade en främmande röst, men hon sade inte ifrån.
Om ledaren ville henne något skulle hon såklart gå dit, Johanna tillät henne trots allt att få komma tillbaka. Skylar började direkt jogga genom fältet mot hennes gamla ledares kontor.
"Du ville prata med mig" sade Skylar och såg på Johanna.

Esme sov oroligt då hon drömde om four men han var just nu den sista personen hon ville träffa. Hon vaknade med ett ryck och kollade sig skrämt omkring innan hon insåg att hon var ensam. Hon reste sig upp för att leta efter något att äta.