Skriva av sig-tråden

Jag har liknande problem. Inte exakt samma, men ändå.
Jag är duktigare än mina två bästa vänner, Saga och Ellinore, i skolan. Både jag och dom vet om det. Men varje gång jag får MVG på ett prov och dom "bara" får G, ibland IG så får jag nog mer ont i magen än dom. Jag känner mig så otroligt dum och elak. Som att det är mitt fel att dom inte klarade provet lika bra som jag. Det värsta är Saga pluggar säkert dubbelt så mycket som jag, men hon klarar det ändå inte. Och jag mår dåligt för att jag inte anstränger mig som hon, men ändå får bättre betyg.
Mår superdåligt varje gång jag får högre betyg än henne och jag vet inte vad jag ska göra

Same problem here...
För mig är G dåligt, men jag vill inte medge det inför mina kompisar, för jag vill inte få en pluggis-stämpel på mig. Men jag kan bara inte acceptera ett G.. VG eller MVG är det enda som finns i min världsbild...

trevor I know your problem... Hade samma problem när jag gick på högstadiet då jag var bra mycket duktigare än resten av klassen. Jag presterade i princip MVG på allt jag gjorde när mina kompisar var överlyckliga över ett G! Det kändes otroligt fel när folk frågade mig om betyg på uppsatser/prov osv att jag tillslut valde att ignorera dom frågorna. Jag sa bara att jag inte ville prata om det och sen bytte jag ämne. Mina betyg = min ensak.

Nu på gymnasiet är det tvärtom istället. Alla i min klass (går som sagt natur) presterar MVG på ALLT och dom blir helt förstörda om dom råkar få ett VG/VG+. MVG, skolan och plugg är det enda som existerar i deras värld. Så jag känner mig rättså jävla kass när jag får VG på vissa saker. Har även lyckats få några IG;n på kemiprov och när jag har berättat det, när dom har frågat så är det ingen som tror på mig. Det enda som finns i deras värld är höga betyg och dom accepterar inte att det finns andra sifferkombinationer än M+V+G. Det gör mig lite ledsen faktiskt.

childhoodlight Fina Jasmin, du gör helt rätt. Har själv funderat på samma sak, men jag skulle nog inte klara det iallafall... Har för händelselöst liv för att kunna slita mig från datorn! Men vi kommer ju att höras, så tomt blir det ju inte! :-) PUSS ÄLSKLING!
________________________________

Jag tror att jag känner mig redo. Jag tror att jag vill berätta för Er nu. Det skrämmer mig otroligt mycket att behöva göra det, men jag kan behöva lite utomstående stöd just nu och jag behöver få skriva av mig. Jag är trött på att bara skriva av mig och sedan är det aldrig någon som läser det (dagbok t.ex.), jag måste få lite respons på det jag skriver för att kunna må en gnutta bättre. Jag behöver er nu och jag tror att jag är redo att berätta... Kanske ikväll, kanske imorgon, vi får se!

expelliarmus
Usch, jo jag förstår att det också är jobbigt. Och jag vill inte att folk ska tro att jag är sådan, för helt ärligt skiter jag i vad folk har för betyg/ får för resultat, det är inte precis så jag väljer vänner! Därför brukar jag försöka vara väldigt tydlig med att jag är helt säker på att alla är bra på någonting och att jag typ framhäver mina egna brister, så att folk inte tror att jag är bra på allt. Seriöst, vissa i min klass tror att jag är jätteduktig på allt, det är också lite.. drygt.

Angående det sista du skrev, jag tror jag vet vad du pratar om? Du har i alla fall mitt stöd hela tiden och du gör som du vill om du skriver ut det här, men kom ihåg att du måste känna dig helt redo. Kram ♥

Jag pratade ut med mamma och pappa om hur jobbig skolan är. Så galet skönt.
Det är fullt av fjortisar och killar som tror att de äger världen, usch, det är så jobbigt... :c Orkar inte skriva någon lång text just nu men skolan är hemsk.

trevor Jo, jag har också varit en sådan som har haft väldigt lätt för mycket. Men som sagt, alla har brister och jag var också väldigt duktig på att påpeka mina. Nu känner jag dock inte behovet av att göra det. Man växer upp och inser att saker och ting inte är svart och vitt, man kan sköta sig själv. Sedan beror ju det också helt och hållet på vilken slags klass man går i, min fungerar ganska bra gällande detta just nu, men i ettan var det kaos.

Jo, du vet nog vad det är. Jag ska se till att jag är redo, för just nu känns det ganska läskigt... ♥

Då är vi SÅ två om det.

Muggleposta lång text till mig?

Jag duger inte.
Jag är för ful. Jag är för tjock. Jag har för fula kläder.
Vart jag än vänder mig så är det ett helt gäng av söta, smala och snyggt klädda tjejer. Jag är verkligen inte en av dom.
Jag vill bara vara söt. Eller att bara känna sig söt skulle duga.
Känner mig absolut inte som mig själv. Jag brukar aldrig bry mig om att jag inte är söt såhär mycket. Men dom senaste dagarna blir jag bara äcklad av att titta mig i spegeln. Vill bara försvinna, bort.

JAg lovar dig att inget av det som du själv tycker att du är stämmer.
TRots att jag själv tänker så om mig själv väldigt ofta(- tjock-delen för efter vad jag har gått igenom är den tanken bannad från min hjärna).

Lovar dig, du duger precis som du är ♥