Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna flinar åt Cato, som verkade tycka det här var ytterst roande. Han hade inte sagt något till vakten som varit sådär äckligt arg utan mest försökt hålla sig för skratt, som en liten tonåring. Fast vid närmare eftertanke så var Cato just det, en tonåring.

Thalia ser roat på Cato och kastar en blick på Johanna då de åker ner i hissen, egentligen var det inte så värst kul, men tydligen tyckte Cato det och det var ju bra, Cato behövde skratta.

"Vart får ni allt sådant ifrån egentligen?", frågade Cato när han väl lugnat ner sig då de gick ur hissarna.
"Naturlig talang, antar jag", säger Johanna med en överdrivet stolt röst, på skoj förstås.

"Vad tror du vi lär oss i 11an? Ni lär er att slåss och vi att få folk att skratta ihjäl sig." flinar Thalia och de styr stegen mot sjukavdelningen.

"Medan vi i 7an lär oss att slipa våra yxor med sarkastiska kommentarer", sade Johanna med ett flin på läpparna återigen. De går tillbaka till sjukhusavdelningen, varför nu Snow hade ett halvt sjukhus i sitt hus, för att leta reda på Finnick.

Cato ser på dem som att han inte ska veta om han ska tro dem eller ej. De letar sig mellan sängarna och alla skadade soldater och människor och kommer snart fram till Finnicks säng.

Finnick såg ut som om han kämpade emot något monster som klöste i hans revben. Han hade en sådan där sammanbiten min som han hade när han försökte att se ut att må bra när han hade ont. Johanna hade fått en liten dos av den medicinen, och han hade säkert fått en mängd stora doser, så hur ont borde det inte göra för honom då?
"Jag märker att du har fått dina sprutor", var det enda Johanna fick fram när de stod där framför hans säng.

Finnick nickar och pärlor av svett kommer fram på hans panna. Thalia biter ihop för att inte säga en dum mening som, har du ont? För det syntes ju tydligt att han hade.

Johanna vet inte om det var rätt tillfälle att fråga om han skulle med till sjuan eller om han ville någon annanstans eftersom han hade så ont. Hon vände sig istället till sjuksköterskan som höll på med att bädda hennes säng.
"Funkade inte första dosen eller?", frågade hon. Sjuksköterskan nickade men förklarade att för den mängden skador han behövde läka behövde han minst två doser.

Thalia ser på Johanna och sen på Finnick, två doser? Stackarn! Hon ser hur de gör iordning även hennes säng och hoppas att hon skall få mer av det där härliga morfinet.