Förändrad värld Lupple & Medi

Han såg på henne med en samlad blick. "Vad tror du att jag menar?" Undrade han.

"Jag vet inte.... Älskar är ett starkt ord, som hat. Älskar du verkligen mig? Varför?" Frågade hon och en silverslinga ramlade ner i hennes ansikte.

Han rynkade på pannan. " Det är motsatsen till hat. " Sa han försiktigt.

Hon såg frustrerad ut.
"Jo jag vet. Du har inte gett mig ett svar på min fråga. Varför älskar du mig? Jag är en människa."

Han flinade lite. " Många skäl. Det där är ett av dem. Du...vågar trotsa mig. "Flinade han ärligt.

Hon blev röd i ansiktet och såg bort.
"Förlåt jag borde inte göra det." Hon hostade igen. Trött av febern.
"Jag kanske ska sova.."

Han skrattade lågt. " Jag tycker om att du inte är automatiskt rädd för mig. " Log han.

"Jag har varit det. Men när du väl sa att du inte kommer straffa mig så vågade jag göra mer saker. Sen så mina drömmar. Jag vet att du blir stolt över att jag hjälper er."