PRS Lupple & Medi

"Lova." Hon satte sig upp när Sophie kom upp med en soprtflaska och räckte över den till Alexander.
"Så hon inte dräller." Hon såg på honom.
"Jag sover i rummet intill ifall ni behöver hjälp." Hon log.
Willow nickade och såg på Alexander. Hon började få mer och mer kontroll över kroppen.
"Sa jag att du var elak?" Hon satte handen för pannan och skakade på huvudet.
"Jag är trött och jag tror jag kallade dig elak."

Alexander nickade mot Sophie. " Jättebra." Sa han leendes innan han såg på Willow och skrattade lågt till.
"Åh det gjorde du. Men jag tror du trodde jag var Dorian. " Sa han.
"Du var upprörd för att jag väckte dig." Förklarade han och valde att inte berätta att hon hade pussat hans hand för han trodde att det skulle genera henne och det var inget han eller någon annan brydde sig om att det hade skett.

Hon såg på honom och tog emot flaskan och såg på honom.
"Jag ber så mycket om ursäkt. Du får be din fru om förlåtelse." Hon skrattade och drack lite.
"Men jag kan försvara mig. Jag var hög på den där ceremonin smörjan du gav mig." Hon drack och grimaserade.
"Har eftersmak fortfarande." Hon lade sig ner och slöt ögonen.
"Tack Alexander."

" Det är okej. Du var trött, förvirrad. "Log han och skrattade tyst.
"Det är ett starkt hopkok men jag hoppas att den hjälpte dig." Sa han och log svagt.
" Du kan gå och borsta tänderna vet du. Jag kan hjälpa dig dit. Så försvinner eftersmaken." Föreslog han leendes.

Hon nickade och drog av sig tänket och satte sig upp utan hjälp och reste sig, vinglade och greppade tag om hans arm.
"Dorian gav mig ett tips. Tänk att det var en mardröm. Det fungerade." Hon log och såg upp på honom.
"Jag vill inte att de andra ska känna sig utanför. Jag tog deras hem ifrån dem."

Alexander var snabbt framme för att stötta henne och ledde henne till badrummet med ett leende och nickade.
" Det var ett klokt tips." Sa han och skrattade lågt.
" De är utanför men de känner sig inte utanför. De gav dig hemmet för din säkerhet. Och de har många fler. " Sa Alexander leendes.
"Men vill du bjuda in dem?" Sa han lugnt.

Hon sjönk ner på toaletten och tog tandborsten och började borsta och nickade.
"Ja jag vill bjuda in dem. Jag vill tacka dem att de höll mig säker." Hon spottade ut och torkade munnen innan hon reste sig upp igen.

Alexander nickade sakta.
"Då ska du veta om att även Lucifer är där ute. " Sa han för att försäkra sig om att hon visste allt.
Han greppade försiktigt tag om hennes arm och ledde henne tillbaka till sängen.
" Efternamnet är Vinther." Sa han med ett leende mot henne.

Hon nickade och sjönk ner i sängen och såg på honom.
"Vill du öppna fönstret så de kan höra? Jag orkar inte ropa än." Hon slöt ögonen.
"Jag känner mig varm."

Alexander nickade sakta och öppnade fönstret åt henne.
"Sådär." Sa han och gick sedan snabbt fram till henne och tog hennes temp. Men den var inte för hög utan normal.
" Du har inte feber. " Sa han och studerade henne.