prs yehet & kkaebsong

Jo, den andres ord värmer något otroligt, men vad är bäst för sjuttonåringen bredvid?
"Kanske.. Men vi båda kan vara med." Funderar Joshua med ögonen fäst på den andres ansikte, som bär ögon stora som tefat. Väldigt gulligt, men sextonåringen oroar sig i vilket fall som helst.

Med samma bedjande, överdrivet gulliga, ansiktsuttryck fortsatte Zihao att titta på Joshua. Han tänkte inte ge med sig förens han var helt säker på att den andre inte tänkte ge med sig.
”Inser du inte hur pinsamt och stelt det är eller?” Påpekade han buttert. ”Det är helt annorlunda med dig Joshua, för jag är kär i dig”, sade han sedan och lät det söta ansiktsuttrycket rinna av tills det enda som fanns kvar var ett blekt leende.

"Lupin har gått igenom samma sak.. Men jag tänker inte tvinga dig Zihao." Försäkrar Joshua och lämnar små pussar över den andres ansikte. Nej, det finns ingen vits med att tvinga sjuttonåringen. Joshua har ingen aning om vad det är att gå igenom något liknande, därför har han ingen rätt att övertala den andre eleven."Det är väldigt modigt av dig att ens ge Lupin en chans." Medger Joshua och slingrar sig om Zihao med ett litet, magert leende.

”Jo jag vet, men jag är feg som fan”, muttrade Zihao och skrattade till när sextonåringen anföll hans ansikte med pussar. Han skakade lite på huvudet och placerade sina händer runt Joshuas ansikte, betraktade honom med en sned blick. ”Tycker du verkligen att jag är det? För det känns bara som att jag ställer till en massa problem”, mumlade han med ryckande mungipor. Försiktigt lutade han sig lite närmare den yngre eleven, tills dess att deras läppar möttes. Det var helt enkelt omöjligt att hålla sig borta.

Det? Nej i Joshuas ögon är sjuttonåringen allt annat än feg. Visserligen är han lättskrämnd, men det är två helt olika saker.
"Ja det tycker jag." Försäkrar sextonåringen med ett svagt litet leende och stryker tummen över Zihaos kind. Fingrarna glider sedan vidare till hårlockorna bakom den andres nacke. Läpparna stryks försiktigt över varandra, de passar så bra tillsammans. "Lite problem kanske.."

Personligen tyckte Zihao inte att han var det minsta modig, att han var världens fegaste människa. Men Joshuas ord gjorde honom trots det lite bättre till mods, för att inte tala om kyssen.
”Mhm, väldigt mycket problem”, mumlade han instämmande och lät händerna söka sig ner mot den andres bröstkorg. ”Du vet att jag älskar dig, eller hur? Och om du tror att det är bäst att göra som du sagt, så gör vi så”, sade han och lutade pannan mot sextonåringens.

Med händerna pillandes med den andres lockar smyger sig ett litet leende upp över läpparna. Morgonkyssar är toppen, och Joshua är ytterst tacksam över att andedräkt är något han lägger stor tid på.
"Vi får se lite senare, vi behöver inte bestämma nu." Nej, fem dagar kvar till fullmånen, de kan bestämma lite senare under veckan. Se vad professorn tycker är bäst. "Och jag älskar dig något förskräckligt också."

”Då blir du inte arg om jag säger att jag är utsvulten och vill gå och äta frukost?” Frågade sjuttonåringen prövande och såg ytterst oskyldig ut. För att göra det ännu svårare för Joshua att bli irriterad på honom, lämnade han några snabba pussar över ansiktet på den yngre. Det är det bästa sättet att övertala sin pojkvän: muta dem med gulliga blickar och kyssar i överflöde. ”Om du följer med lovar jag att kyssa dig typ hela dagen, från morgon till kväll.”

Faktumet att behöva kliva upp ut sängen får Joshua att gnälla, och klänga sig fast i slytherineleven ännu mer.
"Men då behöver jag ju ställa mig upp." Mumlar sextonåringen och kniper ihop ögonen, även om han vet att han kommer behöva gå upp förr eller senare. Främst för att skicka den där ugglan.

Självfallet insåg Zihao att Joshua inte ville lämna sängen, med tanke på den gnällande stämman och att sextonåringen slingrade sig ännu mer runt honom. Men magen skrek efter mat och han var helt utsvulten, speciellt eftersom de inte ätit någon middag dagen innan.
”Snälla, jag kan bära dig om det nu är så jobbigt att ställa sig upp”, föreslog han med stora ögon. Det var inte bara någonting han sa, utan han tänkte verkligen bära den andre hela vägen ner till den stora salen om det blev nödvändigt.