PRS(Dragon Fantasy)

Ian nickade ivrigt. "Ja! Jag vill göra mamma glad!". Han gick sedan runt Meria och såg sig om, alla var mycket större än honom, och alla log vänligt mot den lilla hobpojken med lockigt hår. Plötsligt steg en nästan lika kort figur fram med ett skrockande. "Du var mig en livlig än, påminner mig om någon". Det var dvärgen Gimli.

"Hej Gimli." log Meira och tog brickan. "Det är Nalels son, hobflickan som var med mig innan kriget men åkte hem till sin by." log hon och såg på Ian.
"Det är Gimli, dvärgen som var med i kriget mot Sauron" log hon.

Ian verkade helt hänförd av faktan och sträckte upp handen och drog lätt i Gimlis skägg. Dvärgen skrockade lätt och lät pojken hållas. "Så, hennes son är här, så är Nalel också här antar jag, hur är det med henne? Vem är pappan till pojken förresten?".

Meira nickade, "Jo, hon är väl okej." sa Meira lågt och såg sedan på Gimli meden blick som han skulle förstå hur det hela låg till. "San" sa hon bara och såg menande på dvärgen.

Gimli stelnade lätt till men nickade sedan. "Jag förstår". Han hade gärna sett den dvärgen inlåst i en cell. "Så vart ska ni nu då?" undrade han sedan mot en gest mot brickan i hennes händer.

"Till Nalel överaska henne med frukost på sängen." log Meira då inte det skulle spridas det som hänt henne.

Gimili skrockade lätt. "Då borde hon nog bli glad, kila iväg till din mor nu". Det sista sa han åt Ian som börjat gå lite mer inåt köket. Ian kom tillbaka och tog tag i Meiras byxben.
"Han påminner mig om de anda dvärgarna lite också" sa Gimili sedan. "Merry och Pippin, lika glada och ivriga".

"Dvärgar? Hober." sa Meira men skrattade lätt hon med, Ian var verkligen en trevlig pojke. ""Han är min gudson med, så den som rör honom får med mig att göra." sa hon lätt men med ett allvar bakom orden.

"Jag börjar bli gammal Meira, jag blandar ihop ord" skrattade Gimili lätt och rufsade till Ian i håret. Pojken såg upp. "Meira...kan vi inte gå till mamma?".

Meira nickar och de säger adjö till Gimli snart är de utanför Nalels dörr knackar på och kliver in innan dörren stängs bakom dem.